Det läsande fåret

Jag har testat wordpress med en annan blogg, och kommit fram till att jag gillar dem bättre. Så nu flyttar jag till:

http://lasandefaret.wordpress.com

Följ gärna med mig dit!

Just nu läser jag en kurs i Barn-&Ungdomslitteratur, och Mio, min Mio ingår som kurslitteratur. Jag minns att jag sett en uppsättning av boken som pjäs när jag gick på mellanstadiet, men jag har inte läst boken tidigare. Hade väl lite koll på handlingen sen tidigare, men inte mycket.

Det kanske inte är någon nyhet att det finns likheter mellan Mio och Harry Potter, men jag har inte upptäckt dem förens nu.

Mio och Harry uppfostras båda av en tant och farbror som inte är så nöjda med situationen. Båda barnen känner sig oälskade och inte heller de nöjda med tillvaron. De hör båda hemma i en helt annan värld, en värld utanför den verkliga. De förs dit utan att veta vad som händer. Båda barnen lever under ett kall de inte vet om, men som alla i den "nya" världen vet. Alla runt omkring dem vet mer om dem än vad de själva vet om sig själva. Harry ska strida mot Voldemort, och Mio mot Riddar Kato; båda lyckas. Finns det fler likheter som jag missat?

För tillfället består läsningen mest av kurslitteratur. Som tur är så är kurslitteraturen inte mossiga avhandlingar, utan mest barn- och ungdomslitteratur!

Den här veckan har jag avverkat:
Nattbarn av Inger Edelfeldt
Lappricka Pappricka av Lennart Hellsing
Vem ska trösta knyttet av Tove Jansson
Hur gick det sen? av Tove Jansson

Och just nu pågår läsning av Trollkarlens hatt även den av Tove Jansson. Ingen av dessa har jag något minne av att jag läst/fått uppläst som barn. Men berättelserna om Mumintrollen känner jag till från TV.

Skriver hemtenta veckan som kommer. En kortare text av Astrid Lindgren är det som ska analyseras.

Jag har läst lite egenvald skönlitteratur också, som jag ska försöka skriva om någon dag. Bokklubben har precis läst En liten hattaffär på hörnet och nästa bok som ska påbörjas nu är Kalla det va fan du vill. Sen ska jag välja bok igen...

Jag har varit lite för upptagen med plugg och jobb den gågna veckan, men mitt paket kom i måndags!

Ett paket rosa till innehållet; gelehallon och en väldigt rosa bok Inte någon snäll flicka av Susan Elizabeth Phillips. Har inte hört talas om varken bok eller författare. Länge sen jag läste chicklitt, förmodligen ingen bok jag skulle valt själv - men det är ju det som är spännande med "Pocket&Prassel" :)

Just ja, jag fick ledtrådar till vad nästa paket kommer innehålla! Har inte hunnit forska något i det, än.

Tack för paketet, hemliga bokvännen!!

Angående böcker:
* Favoritgenre?
Romaner i alla dess former. Historiska är alltid trevligt. Läser en hel del debutanter. Novellsamlingar håller jag på att utforska, har varit lite tvekish men Jonas Karlsson ”Det andra målet” gillar jag mycket, likaså Judith Hermanns ”Sommarhus senare”, Inger Edelfeldts noveller har jag dock inte fastnat för.
* Favortiförfattare? (Saknas somliga titlar i samlingen eller har du allt?)
Marie Hermansson, Per Hagman, Tracy Chevalier, Elin Lindqvist, Anna Gavalda…
(och ja, jag har nog det mesta de skrivit)
* Genre eller författare som du är nyfiken på?
Njä, har inget konkret så.
* Genre eller författare som undviks på liv och död?
Deckare, SF, fantasy
* Läser du på andra språk än svenska?
engelska går ju bra, men helst svenska, jag har inget emot översättningar
* Har du någonstans listat böcker som du äger/har läst?
Jag har en excelfil med alla böcker jag äger, om hemliga bokvännen vill ha den får du meddela en mailadress som inte talar om vem du är ☺
* Hur resonerar du kring att få/ge begagnade böcker?
Det är okej, alltid speciellt att få en obruten pocket, men som vän av miljön tycker jag att begagnade böcker i fint skick är helt okej.

Angående prassel:
* Eventuella allergier?
Nej
* Favoritgodis?
Har jag inget, äter inte jättemycket godis, försöker inte direkt undvika det men känner inte så ofta ett sug. Inget lakrits helst. Choklad är gott, men får inte vara allt för mörk.
* Naturgodis - ätbart eller oätligt?
Hm. Ingen favorit.
* Favoritsnacks?
Nä
* Kaffe eller te? Vilken smak?
Te, jag dricker väldigt mycket te. Svart och svart/grönt, absolut inte rött och dock inte särskilt mycket te i påse…
Dricker kaffe också, mest latte, och föredrar inte smaksatta bönor. Har kaffekvarn och brygger nästan enbart i espressomaskin. Men dricker betydligt mycket mer te.
* Kryddar helst med?
Kryddar inte så mycket, är inte så mycket för starka kryddor i alla fall.
* Vad tycker du verkligen inte om?
Tegelstenar (böcker alltså), inte nu när terminen börjat, jag hinner inte läsa dem. Och helst inte allt för liten text.

Hemliga bokvännen: om du undrar nåt är det bara att fråga på! Ser mycket fram emot dina paket :)

Jo, nu är det dags att ta tag i bloggen igen. Sommaren har gått i ett nafs, och jag har inte hunnit läsa så mycket. Det är inte riktigt likt mig, brukar läsa massor på sommaren. Just denna sommar har jag istället ägnat mig åt att gifta mig och lite annat viktigt :)

Igår började höstterminen. Litteraturvetenskap 2 är det som står på schemat. Jag hoppas att jag blir med tillfredsställd den här terminen, nu är det teori&metod, fördjupningskurs och uppsats som gäller! Lite mer varierat, och inte bara plöja litteratur även om det blir en hel del sånt också, men desto mer analys av litteratur.

Jag är med i Pocket&Prassel 3.0 och ska snart svara på frågorna här på bloggen.

Några böcker har det ändå blivit läst, jag kommer nog inte kunna skriva några utförliga recensioner av dem, men lite korta kommentarer ska jag nog kunna åstadkomma.

...med läsning (Processen av Franz Kafka, kurslitteratur) och skrivande av hemtentan (1900-talets litteratur). Återkommer när stormen lagt sig.

Detta är ett av mina bokrea fynd. Visste ingenting om boken sedan tidigare, drogs till omslaget som är lite lekfullt. På baksidan läser jag Paris, och ända sen jag läste Tillsammans är man mindre ensam har jag ett sug efter Paris i litterärform (var där i höstas, och längar inte tillbaka dit i fysiskform, inget fel på staden men den tilltalade inte alls mig, inte som London alltid gör).

Bokens innehåll och delvis språk (inte lika utpräglat men spår av) påminner mig om Jonas Hassen Khemiris Ett öga rött. Boken fångade inte mig, det var alldeles för många teman, och huvudpersonen hade ingen egentlig riktning. Det kändes rörigt och som att författaren lagt på olika inslag för att fylla ut handlingen. Hade varit bättre att fångat en linje och krävt ner sig i den. Nu blir allt ganska ytligt och man får inget sammanhang.

Man fick någon förklaring till titeln, men antingen var det väldigt diffust eller så förstod inte jag det uppenbara.

Och för att knyta an till inledningen; nej jag fick inte mitt Paris-behov stillat, eftersom Paris som stad inte skildrades överhuvudtaget. Det hade kunnat utspela sig i vilken förort som helst, alltså var informationen att de befann sig i Paris väldigt överflödig och vilseledande.

Titel: Kiffe kiffe imorgon
Författare: Faïza Guène
ISBN: 91-1-301518-4

Jag läser mest deckare på sommaren. När jag vill koppla av, och inte tänka så mycket. Men just för att jag inte läser fler än 5-6 deckare om året har jag lite dålig koll på vad som ges ut. Jag föredrar svenska deckare. De är ofast lättsamma och inte så hårdkokta. Mari Jungstedts har jag läst alla som kommit i pocket. Arne Dahl har jag läst en del, tror att det är En midsommarnatts dröm som står på tur. Så den kanske jag får ta i sommar. Det var riktigt länge sen jag läste någon Nesser. Kanske ska plocka upp den senaste serien om Barbarotti (heter han väl?). Annars står Håkan Östlunds Släke och Stieg Larssons Män som hatar kvinnor olästa i bokhyllan. Det ska nog gå att överleva även den här sommaren!!

Några andra tips på deckar-serier jag borde upptäcka under sommaren?

Deckaren jag botade min läströtthet med var Mari Jungstedts "Den mörka ängeln". Den är den senaste i serien om Anders Knutas på Gotland.

Jag vet inte riktigt vad det är som lockar med Jungstedts svenska deckare. Språkligt är det okej, det är inte särskilt avancerat, men ändå okej. Det är oftast rätt spännande, och underhållande med sidohistorierna. Men framförallt så utspelar det sig på Gotland! Jag har varit på ön varje sommar, hela mitt liv. En sommar jobbade jag i en ICA butik, och var där alla tio veckorna på sommarlovet. Och när jag var liten och farmor och farfar fanns var jag där hela sommrarna med dem. Så det är nog att läsa om ön som lockar mest.

Just den här deckaren är inte lika spännande som de andra. Tycker Jungstedt brukar vara rätt bra på att bygga upp spänningen, men i den här var det lite för öppet. Det fanns ett par alternativ, men de rörde sig inom samma spår, och när man väl fick veta vem som var mördaren så var det föga förvånande. Lite tråkigt.

Sidohistorierna rullade på. Johan Berg och Emma Winarves inbland var inte så stor, och då blev det lite märkligt när Emma hamnade mitt i smeten på slutet. Dessutom är det ett lite ologiskt scenario i boken. Kankse lite spoiler varning här. Jo, mot slutet, så är Pia och Johan på väg till fiket där mamman dör, men Johan beordrar Pia att köra till lasarettett istället. Sen står det inte så mycket mer om det, men man kan ju anta att Pia fortsatte ensam, för att göra sitt jobb. Men sen visar hon sig på gården med Andreas, och hur hon hunnit dit verkar lite märkligt. Dessutom borde de hittat hennes bil vid huset, och de gjorde de inte. Så liten miss av Jungstedt kanske? Eller så är det jag som missat nåt.

Jo, det är underhållande, och jag fick tillbaka min läslust.

Titel: Den mörka ängeln
Författare: Mari Jungstedt
ISBN: 978-91-7429-012-7

Senaste tiden har kantats av en läströtthet. Största boven i dramat har varit plugget. Den stora massan text att läsa har varit oöverstiglig och gjort att jag inte alls velat läsa egenvald skönlitteratur kvällstid. Det går för segt och jag hinner glömma vad jag läste om sist.

I onsdags bestämde jag mig för att långhelgen skulle bli ledig. Jag hade kunnat läsa ikapp och ta tag i hemtentan, men det blev jobb och läslust-botning i soffan kvällstid. Fick lagom lägligt hem Mari Jungstedts senaste, som precis kommit i pocket, i förra veckan. Plockade upp den i onsdags och nu har jag snittat 50 sidor om dagen sen dess, så mycket har jag inte läst på mycket länge! Så härligt. Imorgon klämmer jag de sista 50 sidorna. Upplösningen! (tycker dock inte att denna hör till Jungstedts bästa. Och jag är egentligen ingen deckar-fantast, men ibland är de bra att plocka fram och jag gillar att hon rör sig på Gotland).

Så, nu kanske läströttheten är botad. Två veckor kvar i skolan, sen är det sommarlov! Fast jag ska jobba en del, trots att jag egentligen inte behöver. De behöver mig på jobbet och jag ställer upp. Måste dock komma ihåg och dra i nödbromsen om det blir för mycket, många projekt på gång nu...

Jag gillar när man blir inspirerad att fortsätta fördjupningen efter en bra föreläsning. Tyvärr har jag haft för dåligt med tid för att förverkliga fortsatt läsning, fokuset har legat på att läsa till nästa seminarium. Men igår gick jag in på pocketshop (först tog jag sen sväng förbi nya bibblan i tunnelbanan på Östermalmstorg, men blev ärligt talat lite besviken. Jättekul med fokus på nyutgiven litteratur, men titlarna på hyllorna var ungefär lika många som i min egen bokhylla hemma, och bibblos tycker jag ska vara storslaget!) och letade reda på Edith Södergran och hittade en utgåva med hennes samlade dikter. Kul att ha hemma, ligga framme, kanske på toa, så att man kan bläddra och läsa ibland. Jag är ingen flitig lyrikläsare, men Södergran fångade mig.

Det var inte riktigt meningen att det skulle bli en tre veckor lång tystnad här, men så blir det ibland. Livet tar över, kurslitteraturen tar en del tid, sen blev jag sjuk och låg i sängen i en vecka; orkade varken läsa eller skriva. Men nu är jag tillbaka igen.

Igår kom det en bok från Uppsala English Book club. Denna gång var det Jhumpa Lahiris Unaccustomed Earth. Noveller! Perfekt nu när min lästid är lite splittrad och ojämn. Dessutom är jag riktigt nyfiken på Lahiri. Den indiske tolken har stått i min bokhylla ett tag, kanske två (möjligen tre) år, får se vilken jag börjar med. (Den indiske tolken är utgiven av "En bok för alla" och kostar 20 kr hos Bokus).

Ska försöka skriva lite om de (få) böcker jag läst de senaste veckorna, så att det kommer lite fler inlägg.

Om ett par veckor kommer Anna Gavaldas senaste ut på svenska! Jag gillade Tillsammans är man mindre ensam väldigt mycket. Så mycket att Lyckan är en sällsam fågel är värd att köpa inbunden. Tror jag i alla fall, måste fundera lite. 189 kronor är en del för en bok som senare kommer i pocket. Men det var en sån bra nyhet att min (hittils ganska bra) dag blev än bättre!

Det var ett långt reportage om Joyce Carol Oates på Babel idag. Med fokus på hennes dagböcker, som nu ges ut i ett urval.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om Oates än. Jag har läst fyra romaner, och påbörjat Blonde. Fallen gillade jag delvis, den var lite för lång och det gjorde att den tappade sitt fokus. Brudgummen var den första jag läste. Det var en hemsk läsupplevelse, men en form av skräck-blandad-förtjusning, antagligen därför jag fortsatt att söka mig till Joyce Carol Oates.

Tillbaka till dagböckerna. Hon säger i inslaget att hon började skriva dagbok när hon var ensam i London, och längtade hem. Hon var olycklig. Hon menar att det förmodligen är väldigt få lyckliga människor som skriver dagbok, för att lyckliga människor inte har tid att skriva, och för att lyckliga människor inte har något behov av att skriva av sig. Jag känner verkligen igen mig. Jag skrev väldigt mycket dagbok under ett par år. Mellan 15 och 19 års ålder skrev jag i princip varje dag. Jag har en hel flyttkartong på vinden med handskrivna dagböcker. Det hände mycket när jag var nitton; träffade kärleken, flyttade hemifrån och skapade mitt eget liv. Sen dess har jag skrivit dagbok väldigt sporadiskt och mest för att jag känt att jag måste, eller för att jag vill kunna gå tillbaka senare och se vad jag tänkte förr.

Kul att hon tänkt samma tanke som jag. Fast hon skriver fortfarande, betyder det verkligen att hon aldrig varit lycklig sen den där tiden i London (typ 70-talet? Minns inte riktigt vad de sa för årtal...)?

Nu ska jag återgå till stress-läsningen av Röda rummet. Är överraskad, trodde inte att jag skulle gilla den alls. Trevligt att man kan ha fel :)