Dolly flyttar till ny adress!
Jag har testat wordpress med en annan blogg, och kommit fram till att jag gillar dem bättre. Så nu flyttar jag till:
http://lasandefaret.wordpress.com
Följ gärna med mig dit!
http://lasandefaret.wordpress.com
Följ gärna med mig dit!
Upptagen...
...med läsning (Processen av Franz Kafka, kurslitteratur) och skrivande av hemtentan (1900-talets litteratur). Återkommer när stormen lagt sig.
Kiffe kiffe imorgon
Detta är ett av mina bokrea fynd. Visste ingenting om boken sedan tidigare, drogs till omslaget som är lite lekfullt. På baksidan läser jag Paris, och ända sen jag läste Tillsammans är man mindre ensam har jag ett sug efter Paris i litterärform (var där i höstas, och längar inte tillbaka dit i fysiskform, inget fel på staden men den tilltalade inte alls mig, inte som London alltid gör).
Bokens innehåll och delvis språk (inte lika utpräglat men spår av) påminner mig om Jonas Hassen Khemiris Ett öga rött. Boken fångade inte mig, det var alldeles för många teman, och huvudpersonen hade ingen egentlig riktning. Det kändes rörigt och som att författaren lagt på olika inslag för att fylla ut handlingen. Hade varit bättre att fångat en linje och krävt ner sig i den. Nu blir allt ganska ytligt och man får inget sammanhang.
Man fick någon förklaring till titeln, men antingen var det väldigt diffust eller så förstod inte jag det uppenbara.
Och för att knyta an till inledningen; nej jag fick inte mitt Paris-behov stillat, eftersom Paris som stad inte skildrades överhuvudtaget. Det hade kunnat utspela sig i vilken förort som helst, alltså var informationen att de befann sig i Paris väldigt överflödig och vilseledande.
Titel: Kiffe kiffe imorgon
Författare: Faïza Guène
ISBN: 91-1-301518-4
Bokens innehåll och delvis språk (inte lika utpräglat men spår av) påminner mig om Jonas Hassen Khemiris Ett öga rött. Boken fångade inte mig, det var alldeles för många teman, och huvudpersonen hade ingen egentlig riktning. Det kändes rörigt och som att författaren lagt på olika inslag för att fylla ut handlingen. Hade varit bättre att fångat en linje och krävt ner sig i den. Nu blir allt ganska ytligt och man får inget sammanhang.
Man fick någon förklaring till titeln, men antingen var det väldigt diffust eller så förstod inte jag det uppenbara.
Och för att knyta an till inledningen; nej jag fick inte mitt Paris-behov stillat, eftersom Paris som stad inte skildrades överhuvudtaget. Det hade kunnat utspela sig i vilken förort som helst, alltså var informationen att de befann sig i Paris väldigt överflödig och vilseledande.
Titel: Kiffe kiffe imorgon
Författare: Faïza Guène
ISBN: 91-1-301518-4
Den mörka ängeln
Deckaren jag botade min läströtthet med var Mari Jungstedts "Den mörka ängeln". Den är den senaste i serien om Anders Knutas på Gotland.
Jag vet inte riktigt vad det är som lockar med Jungstedts svenska deckare. Språkligt är det okej, det är inte särskilt avancerat, men ändå okej. Det är oftast rätt spännande, och underhållande med sidohistorierna. Men framförallt så utspelar det sig på Gotland! Jag har varit på ön varje sommar, hela mitt liv. En sommar jobbade jag i en ICA butik, och var där alla tio veckorna på sommarlovet. Och när jag var liten och farmor och farfar fanns var jag där hela sommrarna med dem. Så det är nog att läsa om ön som lockar mest.
Just den här deckaren är inte lika spännande som de andra. Tycker Jungstedt brukar vara rätt bra på att bygga upp spänningen, men i den här var det lite för öppet. Det fanns ett par alternativ, men de rörde sig inom samma spår, och när man väl fick veta vem som var mördaren så var det föga förvånande. Lite tråkigt.
Sidohistorierna rullade på. Johan Berg och Emma Winarves inbland var inte så stor, och då blev det lite märkligt när Emma hamnade mitt i smeten på slutet. Dessutom är det ett lite ologiskt scenario i boken. Kankse lite spoiler varning här. Jo, mot slutet, så är Pia och Johan på väg till fiket där mamman dör, men Johan beordrar Pia att köra till lasarettett istället. Sen står det inte så mycket mer om det, men man kan ju anta att Pia fortsatte ensam, för att göra sitt jobb. Men sen visar hon sig på gården med Andreas, och hur hon hunnit dit verkar lite märkligt. Dessutom borde de hittat hennes bil vid huset, och de gjorde de inte. Så liten miss av Jungstedt kanske? Eller så är det jag som missat nåt.
Jo, det är underhållande, och jag fick tillbaka min läslust.
Titel: Den mörka ängeln
Författare: Mari Jungstedt
ISBN: 978-91-7429-012-7
Jag vet inte riktigt vad det är som lockar med Jungstedts svenska deckare. Språkligt är det okej, det är inte särskilt avancerat, men ändå okej. Det är oftast rätt spännande, och underhållande med sidohistorierna. Men framförallt så utspelar det sig på Gotland! Jag har varit på ön varje sommar, hela mitt liv. En sommar jobbade jag i en ICA butik, och var där alla tio veckorna på sommarlovet. Och när jag var liten och farmor och farfar fanns var jag där hela sommrarna med dem. Så det är nog att läsa om ön som lockar mest.
Just den här deckaren är inte lika spännande som de andra. Tycker Jungstedt brukar vara rätt bra på att bygga upp spänningen, men i den här var det lite för öppet. Det fanns ett par alternativ, men de rörde sig inom samma spår, och när man väl fick veta vem som var mördaren så var det föga förvånande. Lite tråkigt.
Sidohistorierna rullade på. Johan Berg och Emma Winarves inbland var inte så stor, och då blev det lite märkligt när Emma hamnade mitt i smeten på slutet. Dessutom är det ett lite ologiskt scenario i boken. Kankse lite spoiler varning här. Jo, mot slutet, så är Pia och Johan på väg till fiket där mamman dör, men Johan beordrar Pia att köra till lasarettett istället. Sen står det inte så mycket mer om det, men man kan ju anta att Pia fortsatte ensam, för att göra sitt jobb. Men sen visar hon sig på gården med Andreas, och hur hon hunnit dit verkar lite märkligt. Dessutom borde de hittat hennes bil vid huset, och de gjorde de inte. Så liten miss av Jungstedt kanske? Eller så är det jag som missat nåt.
Jo, det är underhållande, och jag fick tillbaka min läslust.
Titel: Den mörka ängeln
Författare: Mari Jungstedt
ISBN: 978-91-7429-012-7
Dannyboy & kärleken
Började följa Daniel Åbergs blogg i höstas någon gång. Och hade det inte varit för att jag gillar hans funderingar i bloggen hade jag nog inte plockat upp hans debutroman Dannyboy & kärleken.
Inledningen börjar i 110! Så efter första femtio sidorna är jag helt matt och måste lägga ifrån mig boken. Klarar inte av mer. Alldeles för högt tempo, sen lugnar det ner sig och det finns utrymme att reflektera. Det är en hel del mystiska saker, hela sanningen berättas inte men uppdagas senare. Jag blir överraskad väldigt många gånger, inte bara en eller två gångar, utan MÅNGA. Det är imponerande, men jag kan även tycka att det går lite till överdrift. Av det sista avslöjandet (eller är det jag som missat något uppenbart?) blev jag nästan lite arg. Det blev för mycket som blev uppochner.
Det mesta känns väldigt surrealistiskt. Men det är ändå lätt att känna med karaktärerna. De är jordnära och äkta. Att de besöker ställen i Stockholm och Uppsala som jag känner till gör det också mer äkta. Att det är lätt att känna igen sig i miljöer och karaktärernas reaktioner hjälper upp romanens något surrealistiska intrig, att man på nått sätt köper alla tillfälligheter.
Jag gillar verkligen episoden då de sitter på trappan upp till dramaten, den känns verkligt och jag kan sätta in mig själv i situationen. Rent generellt så hjälper de små, och precisa miljöbeskrivningarna att göra det verkligt.
Det saknas något magiskt i den här boken. Men annars är den väldigt bra. Och jag tror att Daniel har potential att skriva en sådan där magisk bok som talar direkt till en. Boken överträffade faktiskt mina förväntningar. Bokens omslag sa mig inte så mycket och därför blev inte mina förväntningar så höga, och det väldigt höga tempot i inledningen gjorde mig lite avig till att fortsätta, men boken tog sig verkligen och blev riktigt bra till slut. Vill absolut läsa Åbergs nästa bok, ser fram emot det!
Titel: Dannyboy & kärleken
Författare: Daniel Åberg
ISBN: 9789197618809
Inledningen börjar i 110! Så efter första femtio sidorna är jag helt matt och måste lägga ifrån mig boken. Klarar inte av mer. Alldeles för högt tempo, sen lugnar det ner sig och det finns utrymme att reflektera. Det är en hel del mystiska saker, hela sanningen berättas inte men uppdagas senare. Jag blir överraskad väldigt många gånger, inte bara en eller två gångar, utan MÅNGA. Det är imponerande, men jag kan även tycka att det går lite till överdrift. Av det sista avslöjandet (eller är det jag som missat något uppenbart?) blev jag nästan lite arg. Det blev för mycket som blev uppochner.
Det mesta känns väldigt surrealistiskt. Men det är ändå lätt att känna med karaktärerna. De är jordnära och äkta. Att de besöker ställen i Stockholm och Uppsala som jag känner till gör det också mer äkta. Att det är lätt att känna igen sig i miljöer och karaktärernas reaktioner hjälper upp romanens något surrealistiska intrig, att man på nått sätt köper alla tillfälligheter.
Jag gillar verkligen episoden då de sitter på trappan upp till dramaten, den känns verkligt och jag kan sätta in mig själv i situationen. Rent generellt så hjälper de små, och precisa miljöbeskrivningarna att göra det verkligt.
Det saknas något magiskt i den här boken. Men annars är den väldigt bra. Och jag tror att Daniel har potential att skriva en sådan där magisk bok som talar direkt till en. Boken överträffade faktiskt mina förväntningar. Bokens omslag sa mig inte så mycket och därför blev inte mina förväntningar så höga, och det väldigt höga tempot i inledningen gjorde mig lite avig till att fortsätta, men boken tog sig verkligen och blev riktigt bra till slut. Vill absolut läsa Åbergs nästa bok, ser fram emot det!
Titel: Dannyboy & kärleken
Författare: Daniel Åberg
ISBN: 9789197618809
Kejsarinnans tofflor
Den förra boken i bokklubben var Kejsarinnans tofflor, det är en utgåva med två längre noveller av Nikolaj Gogol.
På grund av stress över kurslitteratur var jag inte så peppad att ta mig an denna bok. Ryskklassiker känns allt annat än lättsmält.
Första novellen läste jag ett par sidor per kväll, och fick inte direkt sammanhang. Det mesta var märkligt och osammanhängande. Tror inte det bara beror på min utsträckta läsning, utan även på att det nog är lite rörigt.
Novell två läste jag mer koncentrerat, vilket gjorde att det var lättare att hänga med. Jag fann denna novell underhållande. Det är en lite underlig humor som jag känner igen från andra ryska, mer moderna, bekantskaper.
Jag kan inte relatera med personerna, eller händelserna. Det känns väldigt långt ifrån mig. Och det gör mig kanske än mer avig när jag måste läsa något, och inte själv kan välja vad jag vill läsa. Kan inte påstå att jag är mer sugen på Gogol efter denna bekantskap, men det kanske jag får omvärdera när jag har mer tid att ägna mig åt litteratur som kräver tid!
På grund av stress över kurslitteratur var jag inte så peppad att ta mig an denna bok. Ryskklassiker känns allt annat än lättsmält.
Första novellen läste jag ett par sidor per kväll, och fick inte direkt sammanhang. Det mesta var märkligt och osammanhängande. Tror inte det bara beror på min utsträckta läsning, utan även på att det nog är lite rörigt.
Novell två läste jag mer koncentrerat, vilket gjorde att det var lättare att hänga med. Jag fann denna novell underhållande. Det är en lite underlig humor som jag känner igen från andra ryska, mer moderna, bekantskaper.
Jag kan inte relatera med personerna, eller händelserna. Det känns väldigt långt ifrån mig. Och det gör mig kanske än mer avig när jag måste läsa något, och inte själv kan välja vad jag vill läsa. Kan inte påstå att jag är mer sugen på Gogol efter denna bekantskap, men det kanske jag får omvärdera när jag har mer tid att ägna mig åt litteratur som kräver tid!
Motljus
Jag grämer mig en hel del över att jag inte kan ägna de få böcker jag hinner läsa den uppmärksamhet de förtjänar. Motljus (av Annika Thor) tog typ tre veckor att läsa, fast de sista 160 sidorna läste jag på två dagar. Helst hade jag velat sprida ut alla 260 sidor på max fyra dagar, för den här boken tjänar på att läsas koncentrerat. De sista 160 sidorna var mycket bättre än de första 100, men det beror nog mer på mig än på boken.
Det här är Annika Thors vuxendebut. Jag har läst och älskat en del av Thors ungdomsromaner, serien om Steffi och Nelli, som börjar med En ö i havet, plöjde jag en sommar i hängmattan. Vill minnas att jag lånade den sista delen uppe i Älvdalen när vi var där på simläger, hann inte läsa ut den men kunde inte lämna tillbaka den. Så det fick följa med hem och läsas ut på bussresan hem och sedan skickas till biblioteket i Älvdalen. Det går det med.
Åter till motljus. Jag får Marie Hermansson vibbar, då Hermansson är som bäst (Musselstranden alltså). Det handlar egentligen inte om så mycket. En gammal vän till Marie och Staffan dör, han bettyde lite mer för Marie än för Staffan vilket får deras förhållande att knaka lite i fogarna. Vi får följa med tillbaka till sommaren i "huset" och får veta vad som hände mellan Ronny (den döde vännen) och Marie. Samtidigt handlar det om Maries förhållande till dottern m.m.
Det är en melankolisk stämning. Vackert, men dystert. Språket känns igen från Thors ungdomsromaner. Det är okonstlat, kort och koncist. Men för den sakens skull inte korthugget och stolpigt.
När jag väl fick lite tid att läsa i ett sträck sögs jag in i handlingen och kunde bara inte sluta läsa. Därför plöjde jag 100 sidor på en dag, trots att jag egetligen borde ha skrivit för glatta livet på hemtentan. Förrädiskt bra helt enkelt.
Det sker en hel del skiften i tid, det växlar mellan nutid och sommaren i "huset", men utan övertydlig pekpinnar är det lätt att förstå när man som läsare befinner sig i en annan tid.
Jag gillar Thors vuxendebut skarpt, och hoppas på att det kommer fler!
Titel: Motljus
Författare: Annika Thor
ISBN: 978-91-0-012211-9
Det här är Annika Thors vuxendebut. Jag har läst och älskat en del av Thors ungdomsromaner, serien om Steffi och Nelli, som börjar med En ö i havet, plöjde jag en sommar i hängmattan. Vill minnas att jag lånade den sista delen uppe i Älvdalen när vi var där på simläger, hann inte läsa ut den men kunde inte lämna tillbaka den. Så det fick följa med hem och läsas ut på bussresan hem och sedan skickas till biblioteket i Älvdalen. Det går det med.
Åter till motljus. Jag får Marie Hermansson vibbar, då Hermansson är som bäst (Musselstranden alltså). Det handlar egentligen inte om så mycket. En gammal vän till Marie och Staffan dör, han bettyde lite mer för Marie än för Staffan vilket får deras förhållande att knaka lite i fogarna. Vi får följa med tillbaka till sommaren i "huset" och får veta vad som hände mellan Ronny (den döde vännen) och Marie. Samtidigt handlar det om Maries förhållande till dottern m.m.
Det är en melankolisk stämning. Vackert, men dystert. Språket känns igen från Thors ungdomsromaner. Det är okonstlat, kort och koncist. Men för den sakens skull inte korthugget och stolpigt.
När jag väl fick lite tid att läsa i ett sträck sögs jag in i handlingen och kunde bara inte sluta läsa. Därför plöjde jag 100 sidor på en dag, trots att jag egetligen borde ha skrivit för glatta livet på hemtentan. Förrädiskt bra helt enkelt.
Det sker en hel del skiften i tid, det växlar mellan nutid och sommaren i "huset", men utan övertydlig pekpinnar är det lätt att förstå när man som läsare befinner sig i en annan tid.
Jag gillar Thors vuxendebut skarpt, och hoppas på att det kommer fler!
Titel: Motljus
Författare: Annika Thor
ISBN: 978-91-0-012211-9
Medealand, ett inlägg om teater men med litterär anknytning
Förra veckan var jag och bokklubben på Elverkt och såg Medealand av Sara Stridsberg. Det är Medea-storyn som ligger till grund för pjäsen. Vi läsa Medea under förra kursen, och att jag hade så bra koll på storyn redan innan gjorde att jag fick en helt annan upplevelse än de som inte visst vad som hänt och varför. Hur som helst vet jag inte vad som är att föredra, jag tror att pjäsen upplevs som väldigt bra oavsett kunskap om storyn.
Sara Stridsberg har verkligen satt sin prägel på pjäsen, man känner igen hennes språk bland annat. Vi hade i bokklubben bara någon vecka tidigare diskuterat Stridsbergs Drömfakulteten så det var skoj att gå och se den med dem!
Pjäsen var ganska lagom lång. 1h 20min utan paus. Vi var där en vanlig vardagskväll och man kom inte hem så farligt sent.
Efter påsk ska jag med två andra kamrater på Fullbokat, Morgan Allings enmanshow på Dramatens stora scen. Det är roligt med teater, finns mer föreställningar jag vill gå på, ska bara klura ut när det ska hinnas med.
Gå och se Medealand!
Sara Stridsberg har verkligen satt sin prägel på pjäsen, man känner igen hennes språk bland annat. Vi hade i bokklubben bara någon vecka tidigare diskuterat Stridsbergs Drömfakulteten så det var skoj att gå och se den med dem!
Pjäsen var ganska lagom lång. 1h 20min utan paus. Vi var där en vanlig vardagskväll och man kom inte hem så farligt sent.
Efter påsk ska jag med två andra kamrater på Fullbokat, Morgan Allings enmanshow på Dramatens stora scen. Det är roligt med teater, finns mer föreställningar jag vill gå på, ska bara klura ut när det ska hinnas med.
Gå och se Medealand!
Diggar leveranssättet!
I veckan fick jag första boken från Uppsala English Book club! Jag var lite för ivrig med öppnandet, så jag har inget bildbevis, men det har Holly Hock. Jag gillar verkligen att de slagit in pocketen i brunt papper och skrivit adressen med en vanlig bläckpenna, för hand! För mig är det personligt och omtänksamt. Det känns att det är en människa som satt dit tejpen och liksom tagit i boken. Eh...kanske låter...konstigt, men jag diggar det.
Tyvärr är jag lite, lite besviken på innehållet. I beskrivningen av bokklubben står det så här: titlar och författare som inte riktigt blivit kända i Sverige ännu. Och just den här boken faller inte inom ramen för detta. Boken ifråga är Siri Hustvedts senaste roman "The Sorrows of an American", och nä, jag köper inte att det är en bok som inte blivit känd i Sverige, inte heller författaren är särskilt okänd. Men UEB får plus på leveransen och ett par månader till på sig för att övertyga mig. Och jag ser ändå fram emot att läsa boken :)
Tyvärr är jag lite, lite besviken på innehållet. I beskrivningen av bokklubben står det så här: titlar och författare som inte riktigt blivit kända i Sverige ännu. Och just den här boken faller inte inom ramen för detta. Boken ifråga är Siri Hustvedts senaste roman "The Sorrows of an American", och nä, jag köper inte att det är en bok som inte blivit känd i Sverige, inte heller författaren är särskilt okänd. Men UEB får plus på leveransen och ett par månader till på sig för att övertyga mig. Och jag ser ändå fram emot att läsa boken :)
Sex
"Sex" av Sara Villius. Det går från ganska obehagligt, till ingenting, sen går det bara utför. Det är en konst att skriva korta romaner. Det gäller att få med allt, men ändå hålla sig kort. Jag tror att Villius hade tjänat på att utveckla romanen, utöka med säg 100 sidor. Nu känns det ganska ofärdigt. Allt får inte svar (eller är det jag som missat något i läsningen) och det stör mig.
Det görs en tolkning på baksidan, att det dels handlar om Myra, men även om en vuxen kvinna som lever i ett äktenskap som faller samman. Men är Milly_femton_vårar samma Myra som träffar CF. Och hur utvecklar sig Myra och CF's vänskap. Vem är i förhållandet med den äldre Myra? Jag kanske borde läsa boken en gång till för att förstå, men det är inget som lockar, för boken har inte gripit tag i mig.
Jag har svårt att samla mina tankar kring den här boken. Den känns ofullständig. Det är ju en form av prosa, men inget som tilltalar mig. Jag gillar normalt sett kortormaner som lämnar en del till läsaren att tolka själva, men här blir spelrummet allt för stort. Hur som helst så gillar jag själva formgivningen av boken mycket!
Titel: Sex
Författare: Sara Villius
ISBN: 978-91-1-301757-0
Det görs en tolkning på baksidan, att det dels handlar om Myra, men även om en vuxen kvinna som lever i ett äktenskap som faller samman. Men är Milly_femton_vårar samma Myra som träffar CF. Och hur utvecklar sig Myra och CF's vänskap. Vem är i förhållandet med den äldre Myra? Jag kanske borde läsa boken en gång till för att förstå, men det är inget som lockar, för boken har inte gripit tag i mig.
Jag har svårt att samla mina tankar kring den här boken. Den känns ofullständig. Det är ju en form av prosa, men inget som tilltalar mig. Jag gillar normalt sett kortormaner som lämnar en del till läsaren att tolka själva, men här blir spelrummet allt för stort. Hur som helst så gillar jag själva formgivningen av boken mycket!
Titel: Sex
Författare: Sara Villius
ISBN: 978-91-1-301757-0
Drömfakulteten
Boken som ska diskuteras på morgondagens bokklubbs-middag är "Drömfakulteten" av Sara Stridsberg. Det är jag som valt bok. Läste "Happy Sally" i höstas, och älskade!
"Drömfakulteten" är långt ifrån "Happy Sally", men man känner igen Stridsberg. Även det här är en annorlunda komposition, och romanens struktur är en viktig del av helheten. Något som jag hade problem med i "Happy Sally" var att det inte alltid var lätt att förstå vem som "pratade", eller i vilken tid man rörde sig. Nu är det närmast övertydligt, men det är inget negativt. Kanske har Stridsberg fått kritik från annat håll, och tänkt över saken? En eloge till övertydligheten.
Själva storyn är ju egentligen inte så viktig. Hela boken leder fram till Valerie Solanas mordförsök på Andy Warhol, och hennes egen död. Vägen dit är krokig, och det hoppar framåt och bakåt i tiden. Jag kände mig väldigt mätt efter läsningen. Egentligen borde jag ägnat mig åt kurslitteratur istället för egenvald skönlitteratur, men jag vill så gärna läsa ut "Drömfakulteten", och när jag hade gjort kunde jag inte bara byta bok. Behövde en paus.
Hade jag haft möjligheten hade jag sträckläst den här boken, men så blev det inte. Första hundrafemtio sidorna tog typ 2 veckor att läsa på grund av plugg, men sista tvåhundra sidorna gick på ett par dagar. Det är en bok att sträckläsa!
Det ska bli intressant att diskutera boken med mina bokklubbs-kamrater. Undrar vad de har för förklaring till de här alfabets-grejerna som dyker upp hela tiden. Vad fyller de för funktion? varför?
Titel: Drömfakulteten
Författare: Sara Stridsberg
ISBN: 978-91-0-011185-4
"Drömfakulteten" är långt ifrån "Happy Sally", men man känner igen Stridsberg. Även det här är en annorlunda komposition, och romanens struktur är en viktig del av helheten. Något som jag hade problem med i "Happy Sally" var att det inte alltid var lätt att förstå vem som "pratade", eller i vilken tid man rörde sig. Nu är det närmast övertydligt, men det är inget negativt. Kanske har Stridsberg fått kritik från annat håll, och tänkt över saken? En eloge till övertydligheten.
Själva storyn är ju egentligen inte så viktig. Hela boken leder fram till Valerie Solanas mordförsök på Andy Warhol, och hennes egen död. Vägen dit är krokig, och det hoppar framåt och bakåt i tiden. Jag kände mig väldigt mätt efter läsningen. Egentligen borde jag ägnat mig åt kurslitteratur istället för egenvald skönlitteratur, men jag vill så gärna läsa ut "Drömfakulteten", och när jag hade gjort kunde jag inte bara byta bok. Behövde en paus.
Hade jag haft möjligheten hade jag sträckläst den här boken, men så blev det inte. Första hundrafemtio sidorna tog typ 2 veckor att läsa på grund av plugg, men sista tvåhundra sidorna gick på ett par dagar. Det är en bok att sträckläsa!
Det ska bli intressant att diskutera boken med mina bokklubbs-kamrater. Undrar vad de har för förklaring till de här alfabets-grejerna som dyker upp hela tiden. Vad fyller de för funktion? varför?
Titel: Drömfakulteten
Författare: Sara Stridsberg
ISBN: 978-91-0-011185-4
Träd sår sig själva
Har dragit mig för att skriva om den här romanen av Iselin C. Hermann, mest för att jag inte riktigt vet vad jag ska tycka. Boken tog mig inte med storm, men det var en mysig bekantskap.
Det är sommar, och Sveske är hos mormor och morfar på gården. Det är lite svårt att avgöra hur gammal hon är, men hon kan inte läsa. Hon tror att hennes föräldrar har lämnat henne där, och den stora frågan är när de kommer tillbaka. Undertiden händer det ganska mycket den där sommaren, och man får även en del tillbakablickar (tror jag), tiden är lite flytande och framförallt oviktig.
Jag har läst Hermanns debut "Prioritare", och gillade den, så när jag såg den här på hyllan på bibblan fick den följa med hem. Det är en trevlig läsupplevelse, och ibland kan ju det räcka långt.
Håkan Nesser listade för övrigt "Prioritare" som en av 10 böcker man bör läsa innan man dör, för ett antal år sedan.
Titel: Träd sår sig själva
Författare: Iselin C. Hermann
ISBN: 978-91-1-301497-8
Det är sommar, och Sveske är hos mormor och morfar på gården. Det är lite svårt att avgöra hur gammal hon är, men hon kan inte läsa. Hon tror att hennes föräldrar har lämnat henne där, och den stora frågan är när de kommer tillbaka. Undertiden händer det ganska mycket den där sommaren, och man får även en del tillbakablickar (tror jag), tiden är lite flytande och framförallt oviktig.
Jag har läst Hermanns debut "Prioritare", och gillade den, så när jag såg den här på hyllan på bibblan fick den följa med hem. Det är en trevlig läsupplevelse, och ibland kan ju det räcka långt.
Håkan Nesser listade för övrigt "Prioritare" som en av 10 böcker man bör läsa innan man dör, för ett antal år sedan.
Titel: Träd sår sig själva
Författare: Iselin C. Hermann
ISBN: 978-91-1-301497-8
Drottningen vänder blad
Det här är en söt liten bok om läsning. Drottningen har tidigare läst för att det har förväntats av henne, nu besöker hon bokbussen och känner sig tvingad att låna en bok. Ingen fullträff, men när hon veckan därpå lämnar tillbaka boken och får med sig en ny, bladvändare, är drottningen fast bland litteraturen (vilket inte uppskattas av alla). Den tuffar på, och det händer inget direkt oväntat förens mot slutet, då det blir en dramatisk vändning som man inte väntat sig.
Den var bra att läsa när man, som jag, inte hade någon direkt läslust men ändå ville läsa. Vet inte riktigt vad mer jag ska skriva, för jag tycker inte så mycket, den lämnde inte särskilt mycket efter sig.
Gillar hennes inställning till Harry Potter (runt s.50). Det är någon som tipsar om Harry Potter, och drottningen säger att det får hon ta och fundera på någon gång när hon har mycket tid över (minns inte exakt, har lämnat tillbaka bibblo-boken så jag kan inte kolla upp det).
Humoristiskt. Lättsamt. Väcker min egen lust till läsning, precis rätt bok att plocka upp efter tröga "bittert arv", som rejält slog av på läs-takten.
Titel: Drottningen vänder blad
Författare: Alan Bennett
ISBN: 9789170373787
Den var bra att läsa när man, som jag, inte hade någon direkt läslust men ändå ville läsa. Vet inte riktigt vad mer jag ska skriva, för jag tycker inte så mycket, den lämnde inte särskilt mycket efter sig.
Gillar hennes inställning till Harry Potter (runt s.50). Det är någon som tipsar om Harry Potter, och drottningen säger att det får hon ta och fundera på någon gång när hon har mycket tid över (minns inte exakt, har lämnat tillbaka bibblo-boken så jag kan inte kolla upp det).
Humoristiskt. Lättsamt. Väcker min egen lust till läsning, precis rätt bok att plocka upp efter tröga "bittert arv", som rejält slog av på läs-takten.
Titel: Drottningen vänder blad
Författare: Alan Bennett
ISBN: 9789170373787
Bittert arv
Det är riktigt korkat att inte skriva om boken direkt efter att ha läst ut den, nu rör mina funderingar det som hängt kvar under veckan.
"Bittert arv" var inte absolut inte vad jag väntat mig. Jag tycker inte att det var något direkt driv i historien, vilket hade gjort det lättare att läsa. Hade jag varit mer inställd på att läsa en bok som skildrar många indiers vardag och inte förväntat mig en "rafflande" historia (bl.a. om kärlek som det står om på baksidan) hade jag kanske gillat den bättre. Och då kanske jag hade förstått storheten med Desais bok.
Boken handlar om Biju som befinner sig i USA, ska tjäna pengar och hjälpa sin pappa. Pappan är kock hos en gammal domare. Domaren tar hand om sitt barnbarn Sai. Och Sai blir förälskad i Gyan, men inser att han inte är den hon trodde att han var. Runt omkring detta är det inbördeskrig (?) i Indien. Jag gillade Delarna om Bijus liv i USA mest. Allt känns väldigt realistiskt och verklighetstroget (med de kunskaper jag har, någon annan med mer kunskaper kanske kan peka ut saker som inte är riktigt rätt) och hela historien känns ärlig, uppriktig, det är inget skönmålande av något. Det är ingen driekt smickrande bild av Indien vi får, och inte heller USA upphöjs till något det inte är.
När vi diskuterade boken i bokklubben pratade vi lite om vem som är den mest centrala figuren i boken, och jag tycker att det är kocken (Bijus pappa), för att han binder ihop det alla lösa trådar. Men det fanns andra uppfattningar i gruppen, det är alltid intressant, när man ser olika på sånt.
Själva boken har nog växt efter att jag lagt ifrån mig den, men läsningen var otroligt seg och jag ville bara att den skulle ta slut. Det kanske är storheten med "Bittert arv" att det tar ett tag för boken att mogna inom en. Hur som helst måste jag bli bättre på att skriva ner mina tankar direkt, nu blir det lite spretigt och lösryckt.
Titel: Bittert arv
Författare: Kiran Desai
ISBN: 978-91-7001-582-3
"Bittert arv" var inte absolut inte vad jag väntat mig. Jag tycker inte att det var något direkt driv i historien, vilket hade gjort det lättare att läsa. Hade jag varit mer inställd på att läsa en bok som skildrar många indiers vardag och inte förväntat mig en "rafflande" historia (bl.a. om kärlek som det står om på baksidan) hade jag kanske gillat den bättre. Och då kanske jag hade förstått storheten med Desais bok.
Boken handlar om Biju som befinner sig i USA, ska tjäna pengar och hjälpa sin pappa. Pappan är kock hos en gammal domare. Domaren tar hand om sitt barnbarn Sai. Och Sai blir förälskad i Gyan, men inser att han inte är den hon trodde att han var. Runt omkring detta är det inbördeskrig (?) i Indien. Jag gillade Delarna om Bijus liv i USA mest. Allt känns väldigt realistiskt och verklighetstroget (med de kunskaper jag har, någon annan med mer kunskaper kanske kan peka ut saker som inte är riktigt rätt) och hela historien känns ärlig, uppriktig, det är inget skönmålande av något. Det är ingen driekt smickrande bild av Indien vi får, och inte heller USA upphöjs till något det inte är.
När vi diskuterade boken i bokklubben pratade vi lite om vem som är den mest centrala figuren i boken, och jag tycker att det är kocken (Bijus pappa), för att han binder ihop det alla lösa trådar. Men det fanns andra uppfattningar i gruppen, det är alltid intressant, när man ser olika på sånt.
Själva boken har nog växt efter att jag lagt ifrån mig den, men läsningen var otroligt seg och jag ville bara att den skulle ta slut. Det kanske är storheten med "Bittert arv" att det tar ett tag för boken att mogna inom en. Hur som helst måste jag bli bättre på att skriva ner mina tankar direkt, nu blir det lite spretigt och lösryckt.
Titel: Bittert arv
Författare: Kiran Desai
ISBN: 978-91-7001-582-3
Riktigt seg läsning
Går riktigt segt med "Bittert arv". Vet inte vad det som är fel. Ganske inte boken det är fel på, utan min läslust, men vill ju helst inte tro det. Om en vecka ska den i alla fall vara utläst, då är det dags för bokklubbs-middag. Alltid lika roligt och trevligt. Dessutom är det min tur att välja bok. Har en hel del på lager, måste bara bestämma mig för någon.
Har under de senaste veckorna suttit med nästan i kurslitteratur kring feminism. Det rör sig främst om kvinnokampen under början av 1900-talet, vägen dit och vad som hände sen. En bok som ingick i kurslitteraturen var "Kvinnan får röst" av Chrisitna Florin. En väldigt lättläst fackbok. Hon visar rörelsen genom sex centrala kvinnors liv och leverne. Källmaterialet är främst deras brevväxling. En bra bok om man vill få bättre koll på den kvinnliga rösträttskampen 1900-1921.
Har under de senaste veckorna suttit med nästan i kurslitteratur kring feminism. Det rör sig främst om kvinnokampen under början av 1900-talet, vägen dit och vad som hände sen. En bok som ingick i kurslitteraturen var "Kvinnan får röst" av Chrisitna Florin. En väldigt lättläst fackbok. Hon visar rörelsen genom sex centrala kvinnors liv och leverne. Källmaterialet är främst deras brevväxling. En bra bok om man vill få bättre koll på den kvinnliga rösträttskampen 1900-1921.
Lockande
Läste om The English bookshop bokklubb hos Holly Hock. Blir faktiskt rätt lockad att gå med. Dels för att det är spännande att upptäcka nya författare som inte är så spridda i Sverige, än. Men även för att förbättre chanserna att uppnå mitt litteräramål om att läsa mer på engelska. Tror det får bli en prenumeration. För skönlitteratur och crime kostar det 100kr i månaden, och för non-fiction blir det 150kr. För min del får det bli allmän skönlitteratur. Testar ett par månader i alla fall. 100kr (inkl. porto) känns inte alls dyrt för en engelsk pocket.
Trögt
Läsandet går segt för tillfället. Har inte läst ut en bok sedan dan' före doppare dan'. Helt galet, men jag har inte haft särskilt mycket läslust senaste veckorna, blir ju så ibland. Har istället lyckats umgås lite mer med sambon, vilket är lite viktigare faktiskt. Om 7 månader gifter vi oss, på dagen idag faktiskt.
Håller på med "Vägen" av Cormac McCarthy. Halvvägs tror jag. Har inte sett det som får folk att hylla den än, men jag tror det kommer.
"Bittert arv" ligger högst på läs-priolistan. Det är inte skrivit i sten när nästa bokklubbsmöte är, men kanske redan om en vecka. Nu är jag dock lite ledig fram över, så tid till läsning kommer jag i alla fall ha.
Har läst en del intressant kurslitteratur senaste veckorna (så ja, läst har jag ju faktiskt gjort, men kurslitteratur är sällan nöjesläsning även om det kan vara intressant). Kanske kommer ett inlägg om det senare.
Håller på med "Vägen" av Cormac McCarthy. Halvvägs tror jag. Har inte sett det som får folk att hylla den än, men jag tror det kommer.
"Bittert arv" ligger högst på läs-priolistan. Det är inte skrivit i sten när nästa bokklubbsmöte är, men kanske redan om en vecka. Nu är jag dock lite ledig fram över, så tid till läsning kommer jag i alla fall ha.
Har läst en del intressant kurslitteratur senaste veckorna (så ja, läst har jag ju faktiskt gjort, men kurslitteratur är sällan nöjesläsning även om det kan vara intressant). Kanske kommer ett inlägg om det senare.
20 böcker att läsa 2009
Jag har tidigare skrivit om min bokhylla som är ganska full av olästa böcker, det är så onödigt att de står där och inte blir lästa. Ofta rör det sig om böcker jag verkligen vill läsa. En sån bok som har stått ett tag, men som jag tog tag i under hösten var Elin Lindqvist "Tre röda näckrosor". Vilken pärla! Ser väldigt mycket fram emot Lindqvist tredje roman, som kommer i april 2009.
För att få tummen ur och läsa alla dessa böcker har jag gjort en lista. Jag har valt ut 20 böcker som står olästa i hyllan, och som jag verkligen vill läsa. Det var faktiskt ganska svårt, det säger en del om hur många de är. Jag vågar inte lova mig själv att jag ska läsa de 20 böckerna innan jag får köpa något nytt, för det kommer inte hålla, det kommer ju så mycket nytt roligt!
Listan:
Jag är allt du drömt, av Ali Smith
Vad jag älskade, av Siri Hustvedt
Skynda, kom se, av Lotta Lundgren
Anybody out there?, av Marian Keys
Mannen under trappan, av Marie Hermanson
Kärlekens historia, av Nicole Krauss
Skjut kungen, av Olov Svedelid
Nattvakten, av Sarah Waters
The colour of magic, av Terry Pratchett
The sound of no hands clapping, av Toby Young
Drömfakulteten, av Sara Stridsberg
The White tiger Aravind Adiga
Vildängel, av Lina Forss
Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow, av Sarah Gruen
Allt är bara bra tack, av Moa Herngren
Norwegian wood, av Haruki Murakami
Berlinerpopplarna, av Anne B. Ragde
I en klass för sig, av Curtis Sittenfeld
Att tro på mister Pip, av Lloyd Jones
Motljus, av Annika Thor
Det är ju inte alla som hunnit samla damm.
För att få tummen ur och läsa alla dessa böcker har jag gjort en lista. Jag har valt ut 20 böcker som står olästa i hyllan, och som jag verkligen vill läsa. Det var faktiskt ganska svårt, det säger en del om hur många de är. Jag vågar inte lova mig själv att jag ska läsa de 20 böckerna innan jag får köpa något nytt, för det kommer inte hålla, det kommer ju så mycket nytt roligt!
Listan:
Jag är allt du drömt, av Ali Smith
Vad jag älskade, av Siri Hustvedt
Skynda, kom se, av Lotta Lundgren
Anybody out there?, av Marian Keys
Mannen under trappan, av Marie Hermanson
Kärlekens historia, av Nicole Krauss
Skjut kungen, av Olov Svedelid
Nattvakten, av Sarah Waters
The colour of magic, av Terry Pratchett
The sound of no hands clapping, av Toby Young
Drömfakulteten, av Sara Stridsberg
The White tiger Aravind Adiga
Vildängel, av Lina Forss
Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow, av Sarah Gruen
Allt är bara bra tack, av Moa Herngren
Norwegian wood, av Haruki Murakami
Berlinerpopplarna, av Anne B. Ragde
I en klass för sig, av Curtis Sittenfeld
Att tro på mister Pip, av Lloyd Jones
Motljus, av Annika Thor
Det är ju inte alla som hunnit samla damm.
Bokslut 2008
Jaha, dags att sumera bokåret 2008.
Mina litterära mål för 2008 var:
Ett av tre mål nådde jag i alla fall.
Har läst hela 58 böcker, för mig är det mycket mer än föregående år.
33 av 58 av svenska författare.
34 av 58 av kvinnliga författare.
Toppen (ej rangordnade):
Det andra målet – Jonas Karlsson (noveller)
Den trettonde historien – Diane Setterfield (bk)
Kafka på stranden – Haruki Murakami
Tre röda näckrosor – Elin Lindqvist
Happy Sally – Sara Stridsberg
Nattfåk – Johan Theorin
Botten:
Pojke försvunnen – Anna Jansson
Oskuld och erfarenhet – Tracy Chevalier
Kärlek är ett blandband: livet låt för låt – Rob Sheffield
Årets mersmak:
Jonas Karlsson
Jessica Kolterjahn
Haruki Murakami
Sara Stridsberg
Nu är det dags att blicka framåt, mot ett nytt år av läsande. Mina litterära mål inför 2009 tillkännages imorgon.
Mina litterära mål för 2008 var:
- Läsa minst 40 böcker - check.
- Minst fem böcker på engelska - illa, blev bara ynka en bok på engelska.
- Inte köpa fler böcker än jag läst - slutade räkna när antalet köpta skapat sig ett ointagligt försprång.
Ett av tre mål nådde jag i alla fall.
Har läst hela 58 böcker, för mig är det mycket mer än föregående år.
33 av 58 av svenska författare.
34 av 58 av kvinnliga författare.
Toppen (ej rangordnade):
Det andra målet – Jonas Karlsson (noveller)
Den trettonde historien – Diane Setterfield (bk)
Kafka på stranden – Haruki Murakami
Tre röda näckrosor – Elin Lindqvist
Happy Sally – Sara Stridsberg
Nattfåk – Johan Theorin
Botten:
Pojke försvunnen – Anna Jansson
Oskuld och erfarenhet – Tracy Chevalier
Kärlek är ett blandband: livet låt för låt – Rob Sheffield
Årets mersmak:
Jonas Karlsson
Jessica Kolterjahn
Haruki Murakami
Sara Stridsberg
Nu är det dags att blicka framåt, mot ett nytt år av läsande. Mina litterära mål inför 2009 tillkännages imorgon.
Eldens vrede
Sista delen om Sofia.
Jag har läst de andra delarna, och varit ungefär jämngammal med Sofia. Nu i sista boken är Sofia 19-20 år. Hon har två barn, och ett tredje påväg. Hennes man Armando arbetar på en bilverkstad inne i stan, medan Sofia bor med barnen, hennes syskon och mamma i byn en bit utanför. Sofias dröm är att kunna dra in elektrisitet och köpa en ny, eldriven symaskin. Konflikten i den här boken ligger mellan Sofia och Armando, deras förhållande strular och får ett inte allt för roltigt slut.
Jag tycker inte att denna bok var lika stark som de föregående två. Det kan ju bero på att jag blivit äldre, och Mankells bok fortfarande riktar sig till barn- och ungdomar. Eller så är det så att den här historian inte griper tag i läsaren på samma sätt som de andra delarna. Har man läst de andra två delarna är det i alla fall ett läsmåste, för att avsluta serien och bekantskapen med Sofia, vad jag förstår blir det inga fler delar och förhoppningsvis lever Sofia ett fortsatt lyckligt liv.
Titel: Eldens vrede
Författare: Henning Mankell
ISBN: 978-91-29-66883-4
Jag har läst de andra delarna, och varit ungefär jämngammal med Sofia. Nu i sista boken är Sofia 19-20 år. Hon har två barn, och ett tredje påväg. Hennes man Armando arbetar på en bilverkstad inne i stan, medan Sofia bor med barnen, hennes syskon och mamma i byn en bit utanför. Sofias dröm är att kunna dra in elektrisitet och köpa en ny, eldriven symaskin. Konflikten i den här boken ligger mellan Sofia och Armando, deras förhållande strular och får ett inte allt för roltigt slut.
Jag tycker inte att denna bok var lika stark som de föregående två. Det kan ju bero på att jag blivit äldre, och Mankells bok fortfarande riktar sig till barn- och ungdomar. Eller så är det så att den här historian inte griper tag i läsaren på samma sätt som de andra delarna. Har man läst de andra två delarna är det i alla fall ett läsmåste, för att avsluta serien och bekantskapen med Sofia, vad jag förstår blir det inga fler delar och förhoppningsvis lever Sofia ett fortsatt lyckligt liv.
Titel: Eldens vrede
Författare: Henning Mankell
ISBN: 978-91-29-66883-4
