Eldens vrede
Sista delen om Sofia.
Jag har läst de andra delarna, och varit ungefär jämngammal med Sofia. Nu i sista boken är Sofia 19-20 år. Hon har två barn, och ett tredje påväg. Hennes man Armando arbetar på en bilverkstad inne i stan, medan Sofia bor med barnen, hennes syskon och mamma i byn en bit utanför. Sofias dröm är att kunna dra in elektrisitet och köpa en ny, eldriven symaskin. Konflikten i den här boken ligger mellan Sofia och Armando, deras förhållande strular och får ett inte allt för roltigt slut.
Jag tycker inte att denna bok var lika stark som de föregående två. Det kan ju bero på att jag blivit äldre, och Mankells bok fortfarande riktar sig till barn- och ungdomar. Eller så är det så att den här historian inte griper tag i läsaren på samma sätt som de andra delarna. Har man läst de andra två delarna är det i alla fall ett läsmåste, för att avsluta serien och bekantskapen med Sofia, vad jag förstår blir det inga fler delar och förhoppningsvis lever Sofia ett fortsatt lyckligt liv.
Titel: Eldens vrede
Författare: Henning Mankell
ISBN: 978-91-29-66883-4
Jag har läst de andra delarna, och varit ungefär jämngammal med Sofia. Nu i sista boken är Sofia 19-20 år. Hon har två barn, och ett tredje påväg. Hennes man Armando arbetar på en bilverkstad inne i stan, medan Sofia bor med barnen, hennes syskon och mamma i byn en bit utanför. Sofias dröm är att kunna dra in elektrisitet och köpa en ny, eldriven symaskin. Konflikten i den här boken ligger mellan Sofia och Armando, deras förhållande strular och får ett inte allt för roltigt slut.
Jag tycker inte att denna bok var lika stark som de föregående två. Det kan ju bero på att jag blivit äldre, och Mankells bok fortfarande riktar sig till barn- och ungdomar. Eller så är det så att den här historian inte griper tag i läsaren på samma sätt som de andra delarna. Har man läst de andra två delarna är det i alla fall ett läsmåste, för att avsluta serien och bekantskapen med Sofia, vad jag förstår blir det inga fler delar och förhoppningsvis lever Sofia ett fortsatt lyckligt liv.
Titel: Eldens vrede
Författare: Henning Mankell
ISBN: 978-91-29-66883-4
Två kortisar; Afrikanen & Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket
"Afrikanen" av årets nobelpristagare J.M.G. le Clézio. Av 2007 års nobelpristagare läste jag första delen i serien Våldets barn, utspelar sig i afrika under kolonialtiden. le Clézios bok om afrika utspelar sig väl något senare, och det är inte samma afrika som beskrivs. Trots detta tycker jag att det är spännande att man får en så annorlunda bild av afrika i le Clézios roman.
Det är en fin skildring över hans pappa och afrika. Ingen omvälvande berättelse, men det är ju inte alltid det man eftersträvar i sin läsning. Det här är en kortis, som man kan ägna en eftermiddag åt och avsluta med ro i sinnet.
Titel: Afrikanen
Författare: J.M.G. le Clézio
ISBN: 978-91-975328-1-5
"Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket" av Gunnar Ardelius. Jag tror att det här är en bok man måste läsa den här boken flera gånger för att förstå allt. Det går fort att läsa, men jag var tvungen att stoppa mig själv ibland för att tänka på vad jag egentligen läst. Det är vackert och starkt. Ögonblicksbilder. En film i bokformat. Ganska smart faktiskt. Ett nytt sätt att skriva en roman på, men jag önskar ingen våg av sådana här kortromaner.
Titel: Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket
Författare: Gunnar Ardelius
ISBN: 978-91-29-66803-2
Det är en fin skildring över hans pappa och afrika. Ingen omvälvande berättelse, men det är ju inte alltid det man eftersträvar i sin läsning. Det här är en kortis, som man kan ägna en eftermiddag åt och avsluta med ro i sinnet.
Titel: Afrikanen
Författare: J.M.G. le Clézio
ISBN: 978-91-975328-1-5
"Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket" av Gunnar Ardelius. Jag tror att det här är en bok man måste läsa den här boken flera gånger för att förstå allt. Det går fort att läsa, men jag var tvungen att stoppa mig själv ibland för att tänka på vad jag egentligen läst. Det är vackert och starkt. Ögonblicksbilder. En film i bokformat. Ganska smart faktiskt. Ett nytt sätt att skriva en roman på, men jag önskar ingen våg av sådana här kortromaner.
Titel: Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket
Författare: Gunnar Ardelius
ISBN: 978-91-29-66803-2
Vi i villa
Jag vet inte vad jag ska tycka. Till en början känner jag ingen sympati överhuvudtaget. Relationen man-kvinna nästan äcklar mig, eller synen på den, ur mansperspektivet. Sen blir det lite underhållande. För att tillsist bara bli absurdt och skrämmande. De allra sista är tragiskt, och alldeles för likt mångas verklighet.
Det kanske är det som är det stora problemet, att mycket är ganska nära sanningen, och en del bara för overkligt.
Det handlar om en familj i en stockholms-förort. En av de finare, där pengar inte ska vara något problem. Dock är familjerna inte utan problem bara för att de har pengar. Det är en satir av en bit av det svenska samhället.
Jag funderade lite på närhet till historien. Jag har ingen närhet i form av ålder, däremot har jag vuxit upp i ett radhus i en annan stockholms-förort på samma sida stan. Inte lika fint, men inte alls så långt ifrån. Men säg en äldre dam, bosatt och uppvuxen i Slite på Gotland, tycker hon att det här är det minsta roligt? Eller är det tvärtom, att detta är vansinnigt roligt, på grund av att hon är så långt ifrån det själv?
En snabbläst kortroman, är nog intressant att läsa tillsammans och diskutera.
Titel: Vi i villa
Författare: Hans Koppel
ISBN: 978-91-7001-649-3
Det kanske är det som är det stora problemet, att mycket är ganska nära sanningen, och en del bara för overkligt.
Det handlar om en familj i en stockholms-förort. En av de finare, där pengar inte ska vara något problem. Dock är familjerna inte utan problem bara för att de har pengar. Det är en satir av en bit av det svenska samhället.
Jag funderade lite på närhet till historien. Jag har ingen närhet i form av ålder, däremot har jag vuxit upp i ett radhus i en annan stockholms-förort på samma sida stan. Inte lika fint, men inte alls så långt ifrån. Men säg en äldre dam, bosatt och uppvuxen i Slite på Gotland, tycker hon att det här är det minsta roligt? Eller är det tvärtom, att detta är vansinnigt roligt, på grund av att hon är så långt ifrån det själv?
En snabbläst kortroman, är nog intressant att läsa tillsammans och diskutera.
Titel: Vi i villa
Författare: Hans Koppel
ISBN: 978-91-7001-649-3
Nattfåk
Blev ett litet uppehåll, har varit en del att stå i senaste dagarna, men läst har jag ändå hunnit med.
I tisdags läste jag ut "Nattfåk" av Johan Theorin. Hu så spännande det var.
Jag tycker att det är fel att placera Theorin bland deckarna, jag vet inte exakt vad definitionen av en deckare är, men Theorins alster är spänningsromaner. Och spännande kan jag lova att det är.
Den här utspelar sig kring jul, det börjar i oktober och slutar vid nyår. Herr Theorin har ju som bekant planerat fyra romaner, de som återstår ska utspelas vår respektive sommar. Den som utspelar sig under sommaren lär bli rätt annorlunda, eftersom det är ett helt annat klimat på Öland då. Invaderat av turister och annat.
Det som slår mig mest med "Nattfåk" är att det blir spännande så många gånger. Det är inte en eller två gånger mot slutet. Det är nästan spännande från första sidan. Och det byggs upp en spänning, och avslöjas detaljer, med jämna mellan rum. Riktigt skickligt gjort!
Själva upplösningen är väldigt oväntad, och handlingen tar oväntade vändningar ett par gånger i boken. Personer man inte tror ska spela någon större roll blir väldigt viktiga. Nu försöker jag gå som katten runt het gröt. Kan ju inte berätta något om handlingen direkt. När man tror att allt löst sig och allt blir bra igen, tar det ytterligare en vändning och överskar med en annan lösning.
Helt enklet; sjukt bra, sjukt spännande och verkligen läsvärd (även för den som normalt inte läser deckare, men vill ha något tätt och spännande). Går fortfarande och tänker på Livia, Joakim och Katrin. Jag dumpade mitt ex hos pappa igår. Och till mamma lånade jag ut "Mig äger ingen". Sen fick de julklappsböcker också, så klart.
Titel: Nattfåk
Författare: Johan Theorin
ISBN: 978-91-4621-834-0
I tisdags läste jag ut "Nattfåk" av Johan Theorin. Hu så spännande det var.
Jag tycker att det är fel att placera Theorin bland deckarna, jag vet inte exakt vad definitionen av en deckare är, men Theorins alster är spänningsromaner. Och spännande kan jag lova att det är.
Den här utspelar sig kring jul, det börjar i oktober och slutar vid nyår. Herr Theorin har ju som bekant planerat fyra romaner, de som återstår ska utspelas vår respektive sommar. Den som utspelar sig under sommaren lär bli rätt annorlunda, eftersom det är ett helt annat klimat på Öland då. Invaderat av turister och annat.
Det som slår mig mest med "Nattfåk" är att det blir spännande så många gånger. Det är inte en eller två gånger mot slutet. Det är nästan spännande från första sidan. Och det byggs upp en spänning, och avslöjas detaljer, med jämna mellan rum. Riktigt skickligt gjort!
Själva upplösningen är väldigt oväntad, och handlingen tar oväntade vändningar ett par gånger i boken. Personer man inte tror ska spela någon större roll blir väldigt viktiga. Nu försöker jag gå som katten runt het gröt. Kan ju inte berätta något om handlingen direkt. När man tror att allt löst sig och allt blir bra igen, tar det ytterligare en vändning och överskar med en annan lösning.
Helt enklet; sjukt bra, sjukt spännande och verkligen läsvärd (även för den som normalt inte läser deckare, men vill ha något tätt och spännande). Går fortfarande och tänker på Livia, Joakim och Katrin. Jag dumpade mitt ex hos pappa igår. Och till mamma lånade jag ut "Mig äger ingen". Sen fick de julklappsböcker också, så klart.
Titel: Nattfåk
Författare: Johan Theorin
ISBN: 978-91-4621-834-0
Bra och dåliga egenskaper
Alla har vi både bra och mindre bra egenskaper. När det kommer till läsning har jag en riktigt dålig egenskap, om det nu är en egenskap, snarare en tvångstanke kanske. Jag vill äga mina böcker. Jag gillar bibblos, och jag besöker dem ibland, lånar en del, men de blir mest kurslitteratur. När det gäller sköntlitteratur vill jag ha dem i min egen bokhylla. Inte för att jag vill läsa om dem, utan för att de ska stå där, jag vill kunna plocka ut dem, bläddra i dem när jag vill. Och det viktigaste, jag vill kunna låna ut dem. Eller om jag sitter hemma med litteraturintresserade vänner är det roligt att kunna hämta en bok att tipsa om, eller reda ut tvister om händelser i böcker m.m.
En bra egenskap jag besitter är att jag kan vänta. Har inga problem med att vänta. På pocket till exempel.
Kombinationen av detta resulterade i ett bokinköp på Aka Odenplan i fredags eftermiddag. Gick in för att köpa en julklappsbok till sambon, men sen hittade jag Annika Thors vuxendebut "motljus" och den har ju legat i önskelistan hos Bokus sen den kom i inbunden, kunde inte motstå. Och då blev det ju självklart ytterligare två titlar, för att få en gratis. "Stundande natten" av Carl-Henning Wijkmark och "Vägen" Cormac McCarthy fick också följa med hem.
En bra egenskap jag besitter är att jag kan vänta. Har inga problem med att vänta. På pocket till exempel.
Kombinationen av detta resulterade i ett bokinköp på Aka Odenplan i fredags eftermiddag. Gick in för att köpa en julklappsbok till sambon, men sen hittade jag Annika Thors vuxendebut "motljus" och den har ju legat i önskelistan hos Bokus sen den kom i inbunden, kunde inte motstå. Och då blev det ju självklart ytterligare två titlar, för att få en gratis. "Stundande natten" av Carl-Henning Wijkmark och "Vägen" Cormac McCarthy fick också följa med hem.
Mig äger ingen
Det är svårt att skriva om en sån här bok, som så många läst och så många tyckt något om.
Jag saknar en tydlig kronologi, det finns en kronologi, men det hoppar lite framåt och bakåt. Det gör mig lite förvirrad. Så för att kunna klamra mig fast mer vid historien skulle jag vilja veta hur gammal Åsa är. Det är ju givetvis en gripande historia, diskbänksrealism är ofta det. Men det blev inget sträckläsnings-begär. Kanske lite för höga förväntningar.
Egentligen var jag ganska ointresserad första 50-60 sidorna, förstod inte alls varför den hyllats över skyarna. Men sen släppte det, när mamma kom in och när det började handla om politik. Den politiska kontexten gjorde mycket till, den ger boken ett djup.
Jag gillar det skrivteckniska knepet att låta metaforer kring pappan i form av Baloo och Efraim Långstrump återkomma under hela berättelsen. Hade gärna fått avsluta med det också, knyta ihop säcken lite.
Spriten som lurar redan från början. Först med ett "oskyldigt" sexpack, och sedan till ren sprit. Hur skiftet långsamt beskrivs genom historien, och hur Åses medvetenhet kring spriten ökar och hur hon tillsist vänder sig mot pappan, och börjar hälla ut hans sprit. Det tycker jag egentligen är höjdpunkten. Så för min del hade boken kunnat sluta vid 200 sidor. Det som senare blir "höjdpunkten" känns lite lamt, och redan förutsatt, det lyfter inte slutet alls.
Blir så arg på mamman. Varför lämnade hon bara Åsa? Samtidigt blir jag nyfiken på henne. Men ändå rätt oförståeligt att hon kan lämna sitt barn till någon med sådana uppenbara problem, men å andra sidan bröt ju inte alkoholproblemet ut i verkligt stora problem fören Åsa var stor nog att förstå, och redan återvändt till mamman.
Samtidigt är det ju så vackert. Hon älskade sin pappa. Den slarvern. De var bästis och bundis.
Absolut glad att jag läst boken, på ett sätt lite besviken. Inte det jag hade förväntat mig, men jag gillade ändå det jag läste. Så egentligen kanske jag borde vara glad över att det inte var den bok jag förväntat mig. Har sett att en del bokklubbar läst den här boken, och jag förstår att det var en bra bok för ändamålet, finns otroligt mycket att diskutera.
Titel: Mig äger ingen
Författare: Åsa Linderborg
ISBN: 978-91-7389-321-3
Jag saknar en tydlig kronologi, det finns en kronologi, men det hoppar lite framåt och bakåt. Det gör mig lite förvirrad. Så för att kunna klamra mig fast mer vid historien skulle jag vilja veta hur gammal Åsa är. Det är ju givetvis en gripande historia, diskbänksrealism är ofta det. Men det blev inget sträckläsnings-begär. Kanske lite för höga förväntningar.
Egentligen var jag ganska ointresserad första 50-60 sidorna, förstod inte alls varför den hyllats över skyarna. Men sen släppte det, när mamma kom in och när det började handla om politik. Den politiska kontexten gjorde mycket till, den ger boken ett djup.
Jag gillar det skrivteckniska knepet att låta metaforer kring pappan i form av Baloo och Efraim Långstrump återkomma under hela berättelsen. Hade gärna fått avsluta med det också, knyta ihop säcken lite.
Spriten som lurar redan från början. Först med ett "oskyldigt" sexpack, och sedan till ren sprit. Hur skiftet långsamt beskrivs genom historien, och hur Åses medvetenhet kring spriten ökar och hur hon tillsist vänder sig mot pappan, och börjar hälla ut hans sprit. Det tycker jag egentligen är höjdpunkten. Så för min del hade boken kunnat sluta vid 200 sidor. Det som senare blir "höjdpunkten" känns lite lamt, och redan förutsatt, det lyfter inte slutet alls.
Blir så arg på mamman. Varför lämnade hon bara Åsa? Samtidigt blir jag nyfiken på henne. Men ändå rätt oförståeligt att hon kan lämna sitt barn till någon med sådana uppenbara problem, men å andra sidan bröt ju inte alkoholproblemet ut i verkligt stora problem fören Åsa var stor nog att förstå, och redan återvändt till mamman.
Samtidigt är det ju så vackert. Hon älskade sin pappa. Den slarvern. De var bästis och bundis.
Absolut glad att jag läst boken, på ett sätt lite besviken. Inte det jag hade förväntat mig, men jag gillade ändå det jag läste. Så egentligen kanske jag borde vara glad över att det inte var den bok jag förväntat mig. Har sett att en del bokklubbar läst den här boken, och jag förstår att det var en bra bok för ändamålet, finns otroligt mycket att diskutera.
Titel: Mig äger ingen
Författare: Åsa Linderborg
ISBN: 978-91-7389-321-3
Läs-längt
Jag vill bara ligga och läsa hela dagarna. Slippa tänka på plugg och jobb. Kommer inte få något riktigt jullov, men ska försöka släppa allt ett par dagar kring jul. Har så mycket jag vill läsa, och så mycket lust till läsning.
Ikväll tänker jag läsa ut "Mig äger ingen", kommer en längre utläggning om vad jag tycker om boken, men det är mestadels positiva kommentarer. Sen blir det nog en spännande deckare i form av Theorins senaste, "Nattfåk". Egentligen läser inte jag särskilt mycket deckare, med undantag för somrarna, men "Skumtimmen" tog mig med storm. Hoppas att "Nattfåk" är lika bra!
Imorgon ska jag "fira" julafton med två av mina bästaste kamrater. Vi har bestämt vad julklapparna ska innehålla; bok + te. Är nöjd med paketen de ska få, och är hemskt nyfiken på vad de hittat på!
Imorgon väntar sista seminariet innan jul, och i helgen blir det jobb, sen kanske jag får lite sammanhängnade ledighet! Underbart.
Ikväll tänker jag läsa ut "Mig äger ingen", kommer en längre utläggning om vad jag tycker om boken, men det är mestadels positiva kommentarer. Sen blir det nog en spännande deckare i form av Theorins senaste, "Nattfåk". Egentligen läser inte jag särskilt mycket deckare, med undantag för somrarna, men "Skumtimmen" tog mig med storm. Hoppas att "Nattfåk" är lika bra!
Imorgon ska jag "fira" julafton med två av mina bästaste kamrater. Vi har bestämt vad julklapparna ska innehålla; bok + te. Är nöjd med paketen de ska få, och är hemskt nyfiken på vad de hittat på!
Imorgon väntar sista seminariet innan jul, och i helgen blir det jobb, sen kanske jag får lite sammanhängnade ledighet! Underbart.
Mera bokpaket!
Jag vann en tävling hos En bok om dagen och dagen efter vann jag dessutom Bokhoras andra advent tävling. I måndags fick jag paket från piratförlaget, och i fredags kom avin till ett paket från Bonnier Carlsen.
Paketet jag vann hos En bok om dagen innehöll Unni Lindells "Honungsfällan". Har inte läst något av Lindell, har "Orkestergraven" i bokhyllan, men det har inte blivit av att läsa den än.
Paketet jag vann hos Bokhora innehöll tre böcker av Scott Westerfeld.
"Parasit"
"Ute/inne"
"Ful"
Har inte hört talas om Westerfeld. Någon annan som läst?
Ska bli spännande att stifta bekantskap med ytterligare en ny författare.
Väntar på ett annat paket också. Beställde nästa månads bokklubbsbok i fredags, och även lite julklappsböcker, från Adlibris. Ser fram emot att läsa "Bittert arv" av Kiran Desai. Ingen bok jag skulle plockat upp själv, men det är det som är bra med bokklubben; att man "tvingas" vidga sin läsvyer. När den här boken kom i pocket på svenska fördes det en omslags diskussion hos Mårten på bloggen pocketpocketpocket.
Paketet jag vann hos En bok om dagen innehöll Unni Lindells "Honungsfällan". Har inte läst något av Lindell, har "Orkestergraven" i bokhyllan, men det har inte blivit av att läsa den än.
Paketet jag vann hos Bokhora innehöll tre böcker av Scott Westerfeld.
"Parasit"
"Ute/inne"
"Ful"
Har inte hört talas om Westerfeld. Någon annan som läst?
Ska bli spännande att stifta bekantskap med ytterligare en ny författare.
Väntar på ett annat paket också. Beställde nästa månads bokklubbsbok i fredags, och även lite julklappsböcker, från Adlibris. Ser fram emot att läsa "Bittert arv" av Kiran Desai. Ingen bok jag skulle plockat upp själv, men det är det som är bra med bokklubben; att man "tvingas" vidga sin läsvyer. När den här boken kom i pocket på svenska fördes det en omslags diskussion hos Mårten på bloggen pocketpocketpocket.
Hey Princess
En serieroman av Mats Jonsson. Jag läser inte seriestrippar i dagstidningar. Jag har aldrig fattat grejen, men å andra sidan har jag aldrig gett det en riktigt ärlig chans. Mats Jonssons bok är en sammanhängande historia, men i serieformat. Detta tilltalade mig mer, eftersom man då lär känna personerna och kan följa en story.
Serierna är självbiografiska, de rör sig kring 90-talet. Jag känner nog inte igen alla referenser till tiden, på grund av mina "unga" ålder. Jag lyssnade dock på Popsicel på 90-talet, ett av mina första bland band som jag fick av min 6 år äldre bror innehöll en hel del popsicel, så låten titeln anspelar på har jag koll på :)
Jag var väldigt tveksam till formatet. Men jag gillar de. Serie-formatet funkade. Men jag har funderat lite på tillgängligheten. Min utgåva är en pocket, men hur många serie-album ges ut i pocket? Jag har ingen koll, men eftersom jag inte stöter på det ofta kan jag tänka mig att svaret är få. Jag kan tänka mig att läsa serieromaner om de är utgivna som pocket, men jag skulle nog inte få för mig att köpa ett stort serie-album. Så serie-romaner kanske behöver bli lite mer tillgängliga?
Titel: Hey Princess
Författare: Mats Jonsson
ISBN: 978-91-7037-337-4
Serierna är självbiografiska, de rör sig kring 90-talet. Jag känner nog inte igen alla referenser till tiden, på grund av mina "unga" ålder. Jag lyssnade dock på Popsicel på 90-talet, ett av mina första bland band som jag fick av min 6 år äldre bror innehöll en hel del popsicel, så låten titeln anspelar på har jag koll på :)
Jag var väldigt tveksam till formatet. Men jag gillar de. Serie-formatet funkade. Men jag har funderat lite på tillgängligheten. Min utgåva är en pocket, men hur många serie-album ges ut i pocket? Jag har ingen koll, men eftersom jag inte stöter på det ofta kan jag tänka mig att svaret är få. Jag kan tänka mig att läsa serieromaner om de är utgivna som pocket, men jag skulle nog inte få för mig att köpa ett stort serie-album. Så serie-romaner kanske behöver bli lite mer tillgängliga?
Titel: Hey Princess
Författare: Mats Jonsson
ISBN: 978-91-7037-337-4
Litterära mål
Inför 2008 satte jag upp ett par litterära löften, eller mål. Snarare mål än löften kanske. Ett av dem var att läsa 40 böcker eller fler, förra året (2007) läste jag 36 eller 37 böcker, och det primära målet var att läsa fler, därav 40 böcker. Det målet slog jag någon gång i höstas, och ligger för tillfället på 55 lästa böcker i år. En stor kvantitativ utveckling. Jag läser inte särskilt fort men jag tar mig ofta tid att läsa, och den här hösten har en timmes läsning vid läggdags varit min räddning från stressen. Oavsett hur sent jag gått och lagt mig, har jag läst 60 min, för att komma bort och komma till ro.
Mitt andra mål, som hänger ihop med det föregående, var att jag inte skulle köpa fler böcker än jag läst. Det har det gått mindre bra med. Slutade räkna köpta böcker när jag insåg att jag byggt upp ett ointagligt försprång för de köpta böckerna. Så detta mål får nog följa med in i 2009, hade tänkt utveckla det och säga att jag skulle köpt 10% färre böcker än jag läst, men eftersom jag inte klarade målet måste jag försöka på nytt. Det här är inte en penga fråga, eller miljö fråga, utan bara så att jag egentligen vill läsa böckerna i bokhyllan, jag vill helst inte köpa och lägga på hög, men så blir det tydligen. Jag vill alltså minska antalet olästa böcker i bokhyllan (är kanske runt 60-70 olästa titlar för tillfället).
Det tredje målet finns till för att bota min lathet. Jag ville läsa minst fem böcker på engelska. Att jag inte läser på engelska har inte att göra med att jag inte kan, utan att det går långsamt och är lite jobbigare än att läsa på svenska. Men det har inte gått så bra. Jag har läst ynka en (1) bok på engelska. Har i och för sig tre påbörjade som ligger och väntar på att bli utlästa, men det kommer nog inte hända på den här sidan årsskiftet. Så det målet får nog hänga med till 2009 det med.
Målet om antalet lästa böcker måste ju modifieras, och grund principen är att läsa fler böcker än föregående år, så hur många det blir få vi se när sista boken för i år är utläst.
Mitt andra mål, som hänger ihop med det föregående, var att jag inte skulle köpa fler böcker än jag läst. Det har det gått mindre bra med. Slutade räkna köpta böcker när jag insåg att jag byggt upp ett ointagligt försprång för de köpta böckerna. Så detta mål får nog följa med in i 2009, hade tänkt utveckla det och säga att jag skulle köpt 10% färre böcker än jag läst, men eftersom jag inte klarade målet måste jag försöka på nytt. Det här är inte en penga fråga, eller miljö fråga, utan bara så att jag egentligen vill läsa böckerna i bokhyllan, jag vill helst inte köpa och lägga på hög, men så blir det tydligen. Jag vill alltså minska antalet olästa böcker i bokhyllan (är kanske runt 60-70 olästa titlar för tillfället).
Det tredje målet finns till för att bota min lathet. Jag ville läsa minst fem böcker på engelska. Att jag inte läser på engelska har inte att göra med att jag inte kan, utan att det går långsamt och är lite jobbigare än att läsa på svenska. Men det har inte gått så bra. Jag har läst ynka en (1) bok på engelska. Har i och för sig tre påbörjade som ligger och väntar på att bli utlästa, men det kommer nog inte hända på den här sidan årsskiftet. Så det målet får nog hänga med till 2009 det med.
Målet om antalet lästa böcker måste ju modifieras, och grund principen är att läsa fler böcker än föregående år, så hur många det blir få vi se när sista boken för i år är utläst.
Ögonsten
Boken som vi diskutera i bokklubben igår var "Ögonsten" av Patrick Redmond (orginaltitel: Apple of my eye). Jag vet inte riktigt hur jag ska göra den här boken rättvisa utan att berätta för mycket. Jag vet inte heller hur jag ska förklara handlingen, så att ni letar reda på ett ex för att läsa, utan att berätta för mycket. Det är ingen tegelsten, men 427 sidor är en del, och nästan varje sida är viktig för handligen.
Ronnie och Susan växer upp i olika delar av England. Det är 50- och 60-tal, engelsk landsbyggd och bl.a. universitetsstaden Oxford. De växer som sagt upp på olika platser, i olika miljöer och får olika historier. Senare under uppväxten möts de, och trots deras olika bakgrund har de mycket gemensamt. De här kanske inte låter jätteintressant, och lockande, och det var ju det, jag kan inte säga särskilt mycket mer om handligen. Men jag kan lova att den här boken är bra, och läsvärd.
Jag var inte helt glad över att "behöva" läsa den här boken. Det var inget jag skulle plockat upp, eller jo, om jag bara läst baksidan utan att titta på omslaget hade jag kunnat plocka upp den. Mitt omslag, inbunden på svenska, säger "thriller" och sen är det en bild i blå-grönt på något barn, lite skumt så där. Om det är en thriller vet jag fortfarande inte om jag håller med om, det dröjer långt in i handlingen innan man kan påstå något sådant.
Trots min hyllning tidigare i texten så har jag ytterligare att anmärka på. Handlingen blir lätt bisarr mot slutet, och det händer lite FÖR mycket. Så vissa händelser hade utan problem kunnat plockats bort.
Titel: Ögonsten
Författare: Patrick Redmond
ISBN: 91-46-20416-4
Ronnie och Susan växer upp i olika delar av England. Det är 50- och 60-tal, engelsk landsbyggd och bl.a. universitetsstaden Oxford. De växer som sagt upp på olika platser, i olika miljöer och får olika historier. Senare under uppväxten möts de, och trots deras olika bakgrund har de mycket gemensamt. De här kanske inte låter jätteintressant, och lockande, och det var ju det, jag kan inte säga särskilt mycket mer om handligen. Men jag kan lova att den här boken är bra, och läsvärd.
Jag var inte helt glad över att "behöva" läsa den här boken. Det var inget jag skulle plockat upp, eller jo, om jag bara läst baksidan utan att titta på omslaget hade jag kunnat plocka upp den. Mitt omslag, inbunden på svenska, säger "thriller" och sen är det en bild i blå-grönt på något barn, lite skumt så där. Om det är en thriller vet jag fortfarande inte om jag håller med om, det dröjer långt in i handlingen innan man kan påstå något sådant.
Trots min hyllning tidigare i texten så har jag ytterligare att anmärka på. Handlingen blir lätt bisarr mot slutet, och det händer lite FÖR mycket. Så vissa händelser hade utan problem kunnat plockats bort.
Titel: Ögonsten
Författare: Patrick Redmond
ISBN: 91-46-20416-4
Theresan gillar min blogg!
Skojigt. Jag har dock inte blivit kompis med blogg.se än, jag förstår inte varför jag inte kan ladda upp bilder. Men jag har fått en utmärkelse av Theresan. Och en länk klarar jag i alla fall av att skapa!
Jag är lite tråkigt. Uppskattar verkligen att jag fått utmärkelsen(!!) men jag skickar den inte vidare. Jag läser mååånga bloggar och jag försöker visa uppskattning genom att kommentera. Men tack Theresan! :)
Jag är lite tråkigt. Uppskattar verkligen att jag fått utmärkelsen(!!) men jag skickar den inte vidare. Jag läser mååånga bloggar och jag försöker visa uppskattning genom att kommentera. Men tack Theresan! :)
Värddjuret
Marie Hermanson läste jag första gången för ca 8 år sedan, då fick jag "Musselstranden" av en kamrat. Gillade den mycket!! Kollade efter fler titlar av Hermanson, men hittade aldrig något (var inte jättebra att leta, kollade bara vanliga boklådors pocket-avdelning). Tröttnade, men så i våras kom hennes senaste bok "Svampkungens son" i pocket och jag har nu under våren och sommaren uppdaterat mig på Hermanson författarskap. Med den här boken har jag läst fem av Hermansons alster, och den här tycker jag hör till den bättre.
Hon har rätt skruvad fantasi. Det är nog därför som hon lyckas. Det och hennes enkla med ändå fina språk. Värddjuret handlar om en ensam kvinna som åker till Borneo och blir "attackerad" av en sällsynt art fjärilar. Hon märker inget när hon är där, utan det är hemma hon upptäcker bölden på låret. Går till doktorn och hänvisas till en flummig läkare som ger henne en uppsats om dessa sällsynta fjärilar och hur de behöver värddjur (normalt i form av apor) för att fortplanta sig. Läkaren kommer fram till att hon har tre fjärilslarver under bölden på låret.
Ja, den är skruvad. Det som jag ogillar med boken är slutet, i och för sig slutar den inte som man tänkt sig, men jag kände mig lite snuvad på konfekten. Annars gillar jag det här. Jag gillar Hermansons fantasi och jag hoppas att det blir fler böcker!
Hur som helst, läs Hermanson, men välj rätt titlar. Jag kan rekomendera "Musselstranden", "Svampkungens son" och "Värddjuret". "Hembiträdet" och "Ett oskrivet blad" föll jag inte för. "Mannen under trappan" står än så länge oläst i hyllan.
Titel: Värddjuret
Författare: Marie Hermanson
ISBN: 91-0-057257-8
Hon har rätt skruvad fantasi. Det är nog därför som hon lyckas. Det och hennes enkla med ändå fina språk. Värddjuret handlar om en ensam kvinna som åker till Borneo och blir "attackerad" av en sällsynt art fjärilar. Hon märker inget när hon är där, utan det är hemma hon upptäcker bölden på låret. Går till doktorn och hänvisas till en flummig läkare som ger henne en uppsats om dessa sällsynta fjärilar och hur de behöver värddjur (normalt i form av apor) för att fortplanta sig. Läkaren kommer fram till att hon har tre fjärilslarver under bölden på låret.
Ja, den är skruvad. Det som jag ogillar med boken är slutet, i och för sig slutar den inte som man tänkt sig, men jag kände mig lite snuvad på konfekten. Annars gillar jag det här. Jag gillar Hermansons fantasi och jag hoppas att det blir fler böcker!
Hur som helst, läs Hermanson, men välj rätt titlar. Jag kan rekomendera "Musselstranden", "Svampkungens son" och "Värddjuret". "Hembiträdet" och "Ett oskrivet blad" föll jag inte för. "Mannen under trappan" står än så länge oläst i hyllan.
Titel: Värddjuret
Författare: Marie Hermanson
ISBN: 91-0-057257-8
Bokpaket!
Hämtade ett bokpaket idag, är inget direkt ovanligt, men det är alltid lika roligt! :)
Just det här paketet innehöll:
Pingvin försvunnen av Andrej Kurkov. Fortsättningen på "Pingvinen och döden" som jag skrivit om i ett tidigare inlägg.
Mig äger ingen av Åsa Linderborg. Jag brukar "akta" mig för böcker som får pris och blir hypade, höjd över skyarna. Åtminstone när det blåser som värst, sen plockar jag gärna upp dem när stormen lagt sig. Nu är det alltså dags för att plocka upp Augustpris-vinnaren 2007.
Innan jag dör av Jenny Downham. Vet inte så mycket om den. Verkar ganska tragisk, och lättläst.
Ser fram emot att sätta tänderna i dessa böcker, men det är ett antal andra som ligger på tur. Och först och främst måste jag läsa ut månadens bokklubbs-bok.
Just det här paketet innehöll:
Pingvin försvunnen av Andrej Kurkov. Fortsättningen på "Pingvinen och döden" som jag skrivit om i ett tidigare inlägg.
Mig äger ingen av Åsa Linderborg. Jag brukar "akta" mig för böcker som får pris och blir hypade, höjd över skyarna. Åtminstone när det blåser som värst, sen plockar jag gärna upp dem när stormen lagt sig. Nu är det alltså dags för att plocka upp Augustpris-vinnaren 2007.
Innan jag dör av Jenny Downham. Vet inte så mycket om den. Verkar ganska tragisk, och lättläst.
Ser fram emot att sätta tänderna i dessa böcker, men det är ett antal andra som ligger på tur. Och först och främst måste jag läsa ut månadens bokklubbs-bok.
