Det läsande fåret

Om ett par veckor kommer Anna Gavaldas senaste ut på svenska! Jag gillade Tillsammans är man mindre ensam väldigt mycket. Så mycket att Lyckan är en sällsam fågel är värd att köpa inbunden. Tror jag i alla fall, måste fundera lite. 189 kronor är en del för en bok som senare kommer i pocket. Men det var en sån bra nyhet att min (hittils ganska bra) dag blev än bättre!

Det var ett långt reportage om Joyce Carol Oates på Babel idag. Med fokus på hennes dagböcker, som nu ges ut i ett urval.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om Oates än. Jag har läst fyra romaner, och påbörjat Blonde. Fallen gillade jag delvis, den var lite för lång och det gjorde att den tappade sitt fokus. Brudgummen var den första jag läste. Det var en hemsk läsupplevelse, men en form av skräck-blandad-förtjusning, antagligen därför jag fortsatt att söka mig till Joyce Carol Oates.

Tillbaka till dagböckerna. Hon säger i inslaget att hon började skriva dagbok när hon var ensam i London, och längtade hem. Hon var olycklig. Hon menar att det förmodligen är väldigt få lyckliga människor som skriver dagbok, för att lyckliga människor inte har tid att skriva, och för att lyckliga människor inte har något behov av att skriva av sig. Jag känner verkligen igen mig. Jag skrev väldigt mycket dagbok under ett par år. Mellan 15 och 19 års ålder skrev jag i princip varje dag. Jag har en hel flyttkartong på vinden med handskrivna dagböcker. Det hände mycket när jag var nitton; träffade kärleken, flyttade hemifrån och skapade mitt eget liv. Sen dess har jag skrivit dagbok väldigt sporadiskt och mest för att jag känt att jag måste, eller för att jag vill kunna gå tillbaka senare och se vad jag tänkte förr.

Kul att hon tänkt samma tanke som jag. Fast hon skriver fortfarande, betyder det verkligen att hon aldrig varit lycklig sen den där tiden i London (typ 70-talet? Minns inte riktigt vad de sa för årtal...)?

Nu ska jag återgå till stress-läsningen av Röda rummet. Är överraskad, trodde inte att jag skulle gilla den alls. Trevligt att man kan ha fel :)

Började följa Daniel Åbergs blogg i höstas någon gång. Och hade det inte varit för att jag gillar hans funderingar i bloggen hade jag nog inte plockat upp hans debutroman Dannyboy & kärleken.

Inledningen börjar i 110! Så efter första femtio sidorna är jag helt matt och måste lägga ifrån mig boken. Klarar inte av mer. Alldeles för högt tempo, sen lugnar det ner sig och det finns utrymme att reflektera. Det är en hel del mystiska saker, hela sanningen berättas inte men uppdagas senare. Jag blir överraskad väldigt många gånger, inte bara en eller två gångar, utan MÅNGA. Det är imponerande, men jag kan även tycka att det går lite till överdrift. Av det sista avslöjandet (eller är det jag som missat något uppenbart?) blev jag nästan lite arg. Det blev för mycket som blev uppochner.

Det mesta känns väldigt surrealistiskt. Men det är ändå lätt att känna med karaktärerna. De är jordnära och äkta. Att de besöker ställen i Stockholm och Uppsala som jag känner till gör det också mer äkta. Att det är lätt att känna igen sig i miljöer och karaktärernas reaktioner hjälper upp romanens något surrealistiska intrig, att man på nått sätt köper alla tillfälligheter.

Jag gillar verkligen episoden då de sitter på trappan upp till dramaten, den känns verkligt och jag kan sätta in mig själv i situationen. Rent generellt så hjälper de små, och precisa miljöbeskrivningarna att göra det verkligt.

Det saknas något magiskt i den här boken. Men annars är den väldigt bra. Och jag tror att Daniel har potential att skriva en sådan där magisk bok som talar direkt till en. Boken överträffade faktiskt mina förväntningar. Bokens omslag sa mig inte så mycket och därför blev inte mina förväntningar så höga, och det väldigt höga tempot i inledningen gjorde mig lite avig till att fortsätta, men boken tog sig verkligen och blev riktigt bra till slut. Vill absolut läsa Åbergs nästa bok, ser fram emot det!

Titel: Dannyboy & kärleken
Författare: Daniel Åberg
ISBN: 9789197618809

Jag är riktigt jäkla trött på att bara stress-läsa romaner, lyrik, dramatik och annan kurslitteratur. Upplägget på den här terminen är så uselt. Jag förstår att det vill trycka in så mycket litteratur som möjligt. Men det gör ju att allt bara blir stressigt och man inte får grepp om någonting.

Hela terminen består av fyra kurser med identiskt upplägg. Samma syfte, samma metoder. Det blir oinspirerande. Jag har tappat lusten att läsa till seminarierna. Det är inte roligt längre.

Hade de blandat upp terminen och haft två kurser som var inriktade på litteraturhistorien, en teori&metod-kurs (nu hasplar de bara ur sig massa termer som vi inte har så bra koll på, istället skulle de kunna ägna sig åt dem i en separat kurs) och en analyskurs som riktar in sig på ett par verk och går in i dem; skulle jag älska litteraturvetenskap. Nu vet jag inte riktigt. Halva terminen har gått. De två tentorna jag skrivit har gått bra, snart är det dags för tenta nr.3 och sen väntar sista kursen. Det gäller väl bara att uthärda, så blir nästa termin bättre. Men det är så tråkigt när man tappar lusten till plugget. Det är ju roligt, men blir tråkigt när alla kurser ser exakt likadana ut!

Grr. Vad arg jag blev. Men jag gillar inte att tappa lusten och inspirationen. Nu ska jag sitta oengagerad på ett seminarium idag och en föreläsning imorgon, sen hoppas jag på att några lediga dagar gör underverk för lusten till att läsa och plugga.

Idag traskade jag över västerbron för att lämna tillbaka böcker från förra kursen. Fick veta i torsdags att jag klarat tentan, så då var det dags att återbörda böckerna till bibblan. Solen sken, och det var riktigt varmt trots att det bara var förmiddag.

Fick med mig två böcker hem från biblioteket också, såklart. Ingen kurslitteratur, men det kommer ju en påskhelg ganska snart och då måste jag få tid till lite privat läsning också. Babylons gator av Carina Burman har jag läst en del om på diverse bloggar och fastnat för, den vill jag verkligen läsa, men det var ett impulslån så den är inte prioriterad. Sen fick jag med mig Reglerna av Sara Mannheimer. Det var det planerade lånet. Har kikat efter den ett tag, men det har alltid varit utlånad, men då jag kollade öppettiderna på mina närliggande bibliotek såg jag att den fanns inne i Hornstull. Annars hade jag kunnat promenera till Alvik, Stora Essingen, Gröndal, Fridhemsplan eller Stads bibblan. Jag gillar att jag har nära till många bibliotek :)

Nu hoppas jag att det blir mycket tid till läsning i helgen. Sambon och jag ska fixa på balkongen, olja in möbler och plantera blommor, så det kanske blir lite mysig läsning på balkongen också.

Den förra boken i bokklubben var Kejsarinnans tofflor, det är en utgåva med två längre noveller av Nikolaj Gogol.

På grund av stress över kurslitteratur var jag inte så peppad att ta mig an denna bok. Ryskklassiker känns allt annat än lättsmält.

Första novellen läste jag ett par sidor per kväll, och fick inte direkt sammanhang. Det mesta var märkligt och osammanhängande. Tror inte det bara beror på min utsträckta läsning, utan även på att det nog är lite rörigt.

Novell två läste jag mer koncentrerat, vilket gjorde att det var lättare att hänga med. Jag fann denna novell underhållande. Det är en lite underlig humor som jag känner igen från andra ryska, mer moderna, bekantskaper.

Jag kan inte relatera med personerna, eller händelserna. Det känns väldigt långt ifrån mig. Och det gör mig kanske än mer avig när jag måste läsa något, och inte själv kan välja vad jag vill läsa. Kan inte påstå att jag är mer sugen på Gogol efter denna bekantskap, men det kanske jag får omvärdera när jag har mer tid att ägna mig åt litteratur som kräver tid!

Nästa bok vi ska läsa i bokklubben är En sorts kärlek av Ray Kluun. En bok som det skrivits mycket om runt om i bloggosfären. Hemsk verkar den vara, men bra hemsk (?). Ser fram mot att ta tag i den under påsken.

Uppföljaren, Änklingen, har ganska nyligen kommit i pocket på svenska.

15 utlästa böcker. 1 bok mer än första kvartalet 2008.

Bästa: Drömfakulteten, av Sara Stridsberg.

Sämsta: Kejsarinnans tofflor, av Nikolaj Gogol (men det beror nog mest på bristen på lästid, så jag fick ingen sammanhängande lästid och det gjorde det svårt att få ihop handlingen).

Jag har räknat den kurslitteratur som jag läst hela verken, och av de 15 utlästa böckerna är 7 stycken kurslitteratur. Dessutom är tre böcker lästa till bokklubben, en har jag valt, men summa sumarum är det inte särskilt många böcker som är helt självvalda.

Ett av mina mål under 2009 var att läsa mer på engelska, det har det inte gått så bra med, skyller på tidsbristen!

Kampen mellan köpta och lästa ser inte heller så ljus ut. Länge stod det lika, men nu är det fördel till köpta. 20-15, kampen går vidare. Jag hoppas att året slutar med fördel till lästa :)

Annat bra som hänt under det här kvartalet är att jag fått mitt första recensionsex.! Klickade i ett formulär hos Piratförlaget, men har inte hört något efter det. Därför hade jag inte förväntat mig det. Paketet innehöll Elin Lindqvist nästa bok "Facklan". Har läst hennes tidigare, och gillat! Den här boken skiljer sig mycket från dem, men jag tror på en bra läsupplevelse ändå. Ska bli spännande att ta tag i. Recensionsdag 22 april, så det dröjer till recension.