Mig äger ingen
Det är svårt att skriva om en sån här bok, som så många läst och så många tyckt något om.
Jag saknar en tydlig kronologi, det finns en kronologi, men det hoppar lite framåt och bakåt. Det gör mig lite förvirrad. Så för att kunna klamra mig fast mer vid historien skulle jag vilja veta hur gammal Åsa är. Det är ju givetvis en gripande historia, diskbänksrealism är ofta det. Men det blev inget sträckläsnings-begär. Kanske lite för höga förväntningar.
Egentligen var jag ganska ointresserad första 50-60 sidorna, förstod inte alls varför den hyllats över skyarna. Men sen släppte det, när mamma kom in och när det började handla om politik. Den politiska kontexten gjorde mycket till, den ger boken ett djup.
Jag gillar det skrivteckniska knepet att låta metaforer kring pappan i form av Baloo och Efraim Långstrump återkomma under hela berättelsen. Hade gärna fått avsluta med det också, knyta ihop säcken lite.
Spriten som lurar redan från början. Först med ett "oskyldigt" sexpack, och sedan till ren sprit. Hur skiftet långsamt beskrivs genom historien, och hur Åses medvetenhet kring spriten ökar och hur hon tillsist vänder sig mot pappan, och börjar hälla ut hans sprit. Det tycker jag egentligen är höjdpunkten. Så för min del hade boken kunnat sluta vid 200 sidor. Det som senare blir "höjdpunkten" känns lite lamt, och redan förutsatt, det lyfter inte slutet alls.
Blir så arg på mamman. Varför lämnade hon bara Åsa? Samtidigt blir jag nyfiken på henne. Men ändå rätt oförståeligt att hon kan lämna sitt barn till någon med sådana uppenbara problem, men å andra sidan bröt ju inte alkoholproblemet ut i verkligt stora problem fören Åsa var stor nog att förstå, och redan återvändt till mamman.
Samtidigt är det ju så vackert. Hon älskade sin pappa. Den slarvern. De var bästis och bundis.
Absolut glad att jag läst boken, på ett sätt lite besviken. Inte det jag hade förväntat mig, men jag gillade ändå det jag läste. Så egentligen kanske jag borde vara glad över att det inte var den bok jag förväntat mig. Har sett att en del bokklubbar läst den här boken, och jag förstår att det var en bra bok för ändamålet, finns otroligt mycket att diskutera.
Titel: Mig äger ingen
Författare: Åsa Linderborg
ISBN: 978-91-7389-321-3
Jag saknar en tydlig kronologi, det finns en kronologi, men det hoppar lite framåt och bakåt. Det gör mig lite förvirrad. Så för att kunna klamra mig fast mer vid historien skulle jag vilja veta hur gammal Åsa är. Det är ju givetvis en gripande historia, diskbänksrealism är ofta det. Men det blev inget sträckläsnings-begär. Kanske lite för höga förväntningar.
Egentligen var jag ganska ointresserad första 50-60 sidorna, förstod inte alls varför den hyllats över skyarna. Men sen släppte det, när mamma kom in och när det började handla om politik. Den politiska kontexten gjorde mycket till, den ger boken ett djup.
Jag gillar det skrivteckniska knepet att låta metaforer kring pappan i form av Baloo och Efraim Långstrump återkomma under hela berättelsen. Hade gärna fått avsluta med det också, knyta ihop säcken lite.
Spriten som lurar redan från början. Först med ett "oskyldigt" sexpack, och sedan till ren sprit. Hur skiftet långsamt beskrivs genom historien, och hur Åses medvetenhet kring spriten ökar och hur hon tillsist vänder sig mot pappan, och börjar hälla ut hans sprit. Det tycker jag egentligen är höjdpunkten. Så för min del hade boken kunnat sluta vid 200 sidor. Det som senare blir "höjdpunkten" känns lite lamt, och redan förutsatt, det lyfter inte slutet alls.
Blir så arg på mamman. Varför lämnade hon bara Åsa? Samtidigt blir jag nyfiken på henne. Men ändå rätt oförståeligt att hon kan lämna sitt barn till någon med sådana uppenbara problem, men å andra sidan bröt ju inte alkoholproblemet ut i verkligt stora problem fören Åsa var stor nog att förstå, och redan återvändt till mamman.
Samtidigt är det ju så vackert. Hon älskade sin pappa. Den slarvern. De var bästis och bundis.
Absolut glad att jag läst boken, på ett sätt lite besviken. Inte det jag hade förväntat mig, men jag gillade ändå det jag läste. Så egentligen kanske jag borde vara glad över att det inte var den bok jag förväntat mig. Har sett att en del bokklubbar läst den här boken, och jag förstår att det var en bra bok för ändamålet, finns otroligt mycket att diskutera.
Titel: Mig äger ingen
Författare: Åsa Linderborg
ISBN: 978-91-7389-321-3
Kommentarer
Trackback
