Den mörka ängeln

Deckaren jag botade min läströtthet med var Mari Jungstedts "Den mörka ängeln". Den är den senaste i serien om Anders Knutas på Gotland.

Jag vet inte riktigt vad det är som lockar med Jungstedts svenska deckare. Språkligt är det okej, det är inte särskilt avancerat, men ändå okej. Det är oftast rätt spännande, och underhållande med sidohistorierna. Men framförallt så utspelar det sig på Gotland! Jag har varit på ön varje sommar, hela mitt liv. En sommar jobbade jag i en ICA butik, och var där alla tio veckorna på sommarlovet. Och när jag var liten och farmor och farfar fanns var jag där hela sommrarna med dem. Så det är nog att läsa om ön som lockar mest.

Just den här deckaren är inte lika spännande som de andra. Tycker Jungstedt brukar vara rätt bra på att bygga upp spänningen, men i den här var det lite för öppet. Det fanns ett par alternativ, men de rörde sig inom samma spår, och när man väl fick veta vem som var mördaren så var det föga förvånande. Lite tråkigt.

Sidohistorierna rullade på. Johan Berg och Emma Winarves inbland var inte så stor, och då blev det lite märkligt när Emma hamnade mitt i smeten på slutet. Dessutom är det ett lite ologiskt scenario i boken. Kankse lite spoiler varning här. Jo, mot slutet, så är Pia och Johan på väg till fiket där mamman dör, men Johan beordrar Pia att köra till lasarettett istället. Sen står det inte så mycket mer om det, men man kan ju anta att Pia fortsatte ensam, för att göra sitt jobb. Men sen visar hon sig på gården med Andreas, och hur hon hunnit dit verkar lite märkligt. Dessutom borde de hittat hennes bil vid huset, och de gjorde de inte. Så liten miss av Jungstedt kanske? Eller så är det jag som missat nåt.

Jo, det är underhållande, och jag fick tillbaka min läslust.

Titel: Den mörka ängeln
Författare: Mari Jungstedt
ISBN: 978-91-7429-012-7

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0