Två kortisar; Afrikanen & Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket
"Afrikanen" av årets nobelpristagare J.M.G. le Clézio. Av 2007 års nobelpristagare läste jag första delen i serien Våldets barn, utspelar sig i afrika under kolonialtiden. le Clézios bok om afrika utspelar sig väl något senare, och det är inte samma afrika som beskrivs. Trots detta tycker jag att det är spännande att man får en så annorlunda bild av afrika i le Clézios roman.
Det är en fin skildring över hans pappa och afrika. Ingen omvälvande berättelse, men det är ju inte alltid det man eftersträvar i sin läsning. Det här är en kortis, som man kan ägna en eftermiddag åt och avsluta med ro i sinnet.
Titel: Afrikanen
Författare: J.M.G. le Clézio
ISBN: 978-91-975328-1-5
"Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket" av Gunnar Ardelius. Jag tror att det här är en bok man måste läsa den här boken flera gånger för att förstå allt. Det går fort att läsa, men jag var tvungen att stoppa mig själv ibland för att tänka på vad jag egentligen läst. Det är vackert och starkt. Ögonblicksbilder. En film i bokformat. Ganska smart faktiskt. Ett nytt sätt att skriva en roman på, men jag önskar ingen våg av sådana här kortromaner.
Titel: Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket
Författare: Gunnar Ardelius
ISBN: 978-91-29-66803-2
Det är en fin skildring över hans pappa och afrika. Ingen omvälvande berättelse, men det är ju inte alltid det man eftersträvar i sin läsning. Det här är en kortis, som man kan ägna en eftermiddag åt och avsluta med ro i sinnet.
Titel: Afrikanen
Författare: J.M.G. le Clézio
ISBN: 978-91-975328-1-5
"Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket" av Gunnar Ardelius. Jag tror att det här är en bok man måste läsa den här boken flera gånger för att förstå allt. Det går fort att läsa, men jag var tvungen att stoppa mig själv ibland för att tänka på vad jag egentligen läst. Det är vackert och starkt. Ögonblicksbilder. En film i bokformat. Ganska smart faktiskt. Ett nytt sätt att skriva en roman på, men jag önskar ingen våg av sådana här kortromaner.
Titel: Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket
Författare: Gunnar Ardelius
ISBN: 978-91-29-66803-2
Vi i villa
Jag vet inte vad jag ska tycka. Till en början känner jag ingen sympati överhuvudtaget. Relationen man-kvinna nästan äcklar mig, eller synen på den, ur mansperspektivet. Sen blir det lite underhållande. För att tillsist bara bli absurdt och skrämmande. De allra sista är tragiskt, och alldeles för likt mångas verklighet.
Det kanske är det som är det stora problemet, att mycket är ganska nära sanningen, och en del bara för overkligt.
Det handlar om en familj i en stockholms-förort. En av de finare, där pengar inte ska vara något problem. Dock är familjerna inte utan problem bara för att de har pengar. Det är en satir av en bit av det svenska samhället.
Jag funderade lite på närhet till historien. Jag har ingen närhet i form av ålder, däremot har jag vuxit upp i ett radhus i en annan stockholms-förort på samma sida stan. Inte lika fint, men inte alls så långt ifrån. Men säg en äldre dam, bosatt och uppvuxen i Slite på Gotland, tycker hon att det här är det minsta roligt? Eller är det tvärtom, att detta är vansinnigt roligt, på grund av att hon är så långt ifrån det själv?
En snabbläst kortroman, är nog intressant att läsa tillsammans och diskutera.
Titel: Vi i villa
Författare: Hans Koppel
ISBN: 978-91-7001-649-3
Det kanske är det som är det stora problemet, att mycket är ganska nära sanningen, och en del bara för overkligt.
Det handlar om en familj i en stockholms-förort. En av de finare, där pengar inte ska vara något problem. Dock är familjerna inte utan problem bara för att de har pengar. Det är en satir av en bit av det svenska samhället.
Jag funderade lite på närhet till historien. Jag har ingen närhet i form av ålder, däremot har jag vuxit upp i ett radhus i en annan stockholms-förort på samma sida stan. Inte lika fint, men inte alls så långt ifrån. Men säg en äldre dam, bosatt och uppvuxen i Slite på Gotland, tycker hon att det här är det minsta roligt? Eller är det tvärtom, att detta är vansinnigt roligt, på grund av att hon är så långt ifrån det själv?
En snabbläst kortroman, är nog intressant att läsa tillsammans och diskutera.
Titel: Vi i villa
Författare: Hans Koppel
ISBN: 978-91-7001-649-3
Nattfåk
Blev ett litet uppehåll, har varit en del att stå i senaste dagarna, men läst har jag ändå hunnit med.
I tisdags läste jag ut "Nattfåk" av Johan Theorin. Hu så spännande det var.
Jag tycker att det är fel att placera Theorin bland deckarna, jag vet inte exakt vad definitionen av en deckare är, men Theorins alster är spänningsromaner. Och spännande kan jag lova att det är.
Den här utspelar sig kring jul, det börjar i oktober och slutar vid nyår. Herr Theorin har ju som bekant planerat fyra romaner, de som återstår ska utspelas vår respektive sommar. Den som utspelar sig under sommaren lär bli rätt annorlunda, eftersom det är ett helt annat klimat på Öland då. Invaderat av turister och annat.
Det som slår mig mest med "Nattfåk" är att det blir spännande så många gånger. Det är inte en eller två gånger mot slutet. Det är nästan spännande från första sidan. Och det byggs upp en spänning, och avslöjas detaljer, med jämna mellan rum. Riktigt skickligt gjort!
Själva upplösningen är väldigt oväntad, och handlingen tar oväntade vändningar ett par gånger i boken. Personer man inte tror ska spela någon större roll blir väldigt viktiga. Nu försöker jag gå som katten runt het gröt. Kan ju inte berätta något om handlingen direkt. När man tror att allt löst sig och allt blir bra igen, tar det ytterligare en vändning och överskar med en annan lösning.
Helt enklet; sjukt bra, sjukt spännande och verkligen läsvärd (även för den som normalt inte läser deckare, men vill ha något tätt och spännande). Går fortfarande och tänker på Livia, Joakim och Katrin. Jag dumpade mitt ex hos pappa igår. Och till mamma lånade jag ut "Mig äger ingen". Sen fick de julklappsböcker också, så klart.
Titel: Nattfåk
Författare: Johan Theorin
ISBN: 978-91-4621-834-0
I tisdags läste jag ut "Nattfåk" av Johan Theorin. Hu så spännande det var.
Jag tycker att det är fel att placera Theorin bland deckarna, jag vet inte exakt vad definitionen av en deckare är, men Theorins alster är spänningsromaner. Och spännande kan jag lova att det är.
Den här utspelar sig kring jul, det börjar i oktober och slutar vid nyår. Herr Theorin har ju som bekant planerat fyra romaner, de som återstår ska utspelas vår respektive sommar. Den som utspelar sig under sommaren lär bli rätt annorlunda, eftersom det är ett helt annat klimat på Öland då. Invaderat av turister och annat.
Det som slår mig mest med "Nattfåk" är att det blir spännande så många gånger. Det är inte en eller två gånger mot slutet. Det är nästan spännande från första sidan. Och det byggs upp en spänning, och avslöjas detaljer, med jämna mellan rum. Riktigt skickligt gjort!
Själva upplösningen är väldigt oväntad, och handlingen tar oväntade vändningar ett par gånger i boken. Personer man inte tror ska spela någon större roll blir väldigt viktiga. Nu försöker jag gå som katten runt het gröt. Kan ju inte berätta något om handlingen direkt. När man tror att allt löst sig och allt blir bra igen, tar det ytterligare en vändning och överskar med en annan lösning.
Helt enklet; sjukt bra, sjukt spännande och verkligen läsvärd (även för den som normalt inte läser deckare, men vill ha något tätt och spännande). Går fortfarande och tänker på Livia, Joakim och Katrin. Jag dumpade mitt ex hos pappa igår. Och till mamma lånade jag ut "Mig äger ingen". Sen fick de julklappsböcker också, så klart.
Titel: Nattfåk
Författare: Johan Theorin
ISBN: 978-91-4621-834-0
Mig äger ingen
Det är svårt att skriva om en sån här bok, som så många läst och så många tyckt något om.
Jag saknar en tydlig kronologi, det finns en kronologi, men det hoppar lite framåt och bakåt. Det gör mig lite förvirrad. Så för att kunna klamra mig fast mer vid historien skulle jag vilja veta hur gammal Åsa är. Det är ju givetvis en gripande historia, diskbänksrealism är ofta det. Men det blev inget sträckläsnings-begär. Kanske lite för höga förväntningar.
Egentligen var jag ganska ointresserad första 50-60 sidorna, förstod inte alls varför den hyllats över skyarna. Men sen släppte det, när mamma kom in och när det började handla om politik. Den politiska kontexten gjorde mycket till, den ger boken ett djup.
Jag gillar det skrivteckniska knepet att låta metaforer kring pappan i form av Baloo och Efraim Långstrump återkomma under hela berättelsen. Hade gärna fått avsluta med det också, knyta ihop säcken lite.
Spriten som lurar redan från början. Först med ett "oskyldigt" sexpack, och sedan till ren sprit. Hur skiftet långsamt beskrivs genom historien, och hur Åses medvetenhet kring spriten ökar och hur hon tillsist vänder sig mot pappan, och börjar hälla ut hans sprit. Det tycker jag egentligen är höjdpunkten. Så för min del hade boken kunnat sluta vid 200 sidor. Det som senare blir "höjdpunkten" känns lite lamt, och redan förutsatt, det lyfter inte slutet alls.
Blir så arg på mamman. Varför lämnade hon bara Åsa? Samtidigt blir jag nyfiken på henne. Men ändå rätt oförståeligt att hon kan lämna sitt barn till någon med sådana uppenbara problem, men å andra sidan bröt ju inte alkoholproblemet ut i verkligt stora problem fören Åsa var stor nog att förstå, och redan återvändt till mamman.
Samtidigt är det ju så vackert. Hon älskade sin pappa. Den slarvern. De var bästis och bundis.
Absolut glad att jag läst boken, på ett sätt lite besviken. Inte det jag hade förväntat mig, men jag gillade ändå det jag läste. Så egentligen kanske jag borde vara glad över att det inte var den bok jag förväntat mig. Har sett att en del bokklubbar läst den här boken, och jag förstår att det var en bra bok för ändamålet, finns otroligt mycket att diskutera.
Titel: Mig äger ingen
Författare: Åsa Linderborg
ISBN: 978-91-7389-321-3
Jag saknar en tydlig kronologi, det finns en kronologi, men det hoppar lite framåt och bakåt. Det gör mig lite förvirrad. Så för att kunna klamra mig fast mer vid historien skulle jag vilja veta hur gammal Åsa är. Det är ju givetvis en gripande historia, diskbänksrealism är ofta det. Men det blev inget sträckläsnings-begär. Kanske lite för höga förväntningar.
Egentligen var jag ganska ointresserad första 50-60 sidorna, förstod inte alls varför den hyllats över skyarna. Men sen släppte det, när mamma kom in och när det började handla om politik. Den politiska kontexten gjorde mycket till, den ger boken ett djup.
Jag gillar det skrivteckniska knepet att låta metaforer kring pappan i form av Baloo och Efraim Långstrump återkomma under hela berättelsen. Hade gärna fått avsluta med det också, knyta ihop säcken lite.
Spriten som lurar redan från början. Först med ett "oskyldigt" sexpack, och sedan till ren sprit. Hur skiftet långsamt beskrivs genom historien, och hur Åses medvetenhet kring spriten ökar och hur hon tillsist vänder sig mot pappan, och börjar hälla ut hans sprit. Det tycker jag egentligen är höjdpunkten. Så för min del hade boken kunnat sluta vid 200 sidor. Det som senare blir "höjdpunkten" känns lite lamt, och redan förutsatt, det lyfter inte slutet alls.
Blir så arg på mamman. Varför lämnade hon bara Åsa? Samtidigt blir jag nyfiken på henne. Men ändå rätt oförståeligt att hon kan lämna sitt barn till någon med sådana uppenbara problem, men å andra sidan bröt ju inte alkoholproblemet ut i verkligt stora problem fören Åsa var stor nog att förstå, och redan återvändt till mamman.
Samtidigt är det ju så vackert. Hon älskade sin pappa. Den slarvern. De var bästis och bundis.
Absolut glad att jag läst boken, på ett sätt lite besviken. Inte det jag hade förväntat mig, men jag gillade ändå det jag läste. Så egentligen kanske jag borde vara glad över att det inte var den bok jag förväntat mig. Har sett att en del bokklubbar läst den här boken, och jag förstår att det var en bra bok för ändamålet, finns otroligt mycket att diskutera.
Titel: Mig äger ingen
Författare: Åsa Linderborg
ISBN: 978-91-7389-321-3
Hey Princess
En serieroman av Mats Jonsson. Jag läser inte seriestrippar i dagstidningar. Jag har aldrig fattat grejen, men å andra sidan har jag aldrig gett det en riktigt ärlig chans. Mats Jonssons bok är en sammanhängande historia, men i serieformat. Detta tilltalade mig mer, eftersom man då lär känna personerna och kan följa en story.
Serierna är självbiografiska, de rör sig kring 90-talet. Jag känner nog inte igen alla referenser till tiden, på grund av mina "unga" ålder. Jag lyssnade dock på Popsicel på 90-talet, ett av mina första bland band som jag fick av min 6 år äldre bror innehöll en hel del popsicel, så låten titeln anspelar på har jag koll på :)
Jag var väldigt tveksam till formatet. Men jag gillar de. Serie-formatet funkade. Men jag har funderat lite på tillgängligheten. Min utgåva är en pocket, men hur många serie-album ges ut i pocket? Jag har ingen koll, men eftersom jag inte stöter på det ofta kan jag tänka mig att svaret är få. Jag kan tänka mig att läsa serieromaner om de är utgivna som pocket, men jag skulle nog inte få för mig att köpa ett stort serie-album. Så serie-romaner kanske behöver bli lite mer tillgängliga?
Titel: Hey Princess
Författare: Mats Jonsson
ISBN: 978-91-7037-337-4
Serierna är självbiografiska, de rör sig kring 90-talet. Jag känner nog inte igen alla referenser till tiden, på grund av mina "unga" ålder. Jag lyssnade dock på Popsicel på 90-talet, ett av mina första bland band som jag fick av min 6 år äldre bror innehöll en hel del popsicel, så låten titeln anspelar på har jag koll på :)
Jag var väldigt tveksam till formatet. Men jag gillar de. Serie-formatet funkade. Men jag har funderat lite på tillgängligheten. Min utgåva är en pocket, men hur många serie-album ges ut i pocket? Jag har ingen koll, men eftersom jag inte stöter på det ofta kan jag tänka mig att svaret är få. Jag kan tänka mig att läsa serieromaner om de är utgivna som pocket, men jag skulle nog inte få för mig att köpa ett stort serie-album. Så serie-romaner kanske behöver bli lite mer tillgängliga?
Titel: Hey Princess
Författare: Mats Jonsson
ISBN: 978-91-7037-337-4
Värddjuret
Marie Hermanson läste jag första gången för ca 8 år sedan, då fick jag "Musselstranden" av en kamrat. Gillade den mycket!! Kollade efter fler titlar av Hermanson, men hittade aldrig något (var inte jättebra att leta, kollade bara vanliga boklådors pocket-avdelning). Tröttnade, men så i våras kom hennes senaste bok "Svampkungens son" i pocket och jag har nu under våren och sommaren uppdaterat mig på Hermanson författarskap. Med den här boken har jag läst fem av Hermansons alster, och den här tycker jag hör till den bättre.
Hon har rätt skruvad fantasi. Det är nog därför som hon lyckas. Det och hennes enkla med ändå fina språk. Värddjuret handlar om en ensam kvinna som åker till Borneo och blir "attackerad" av en sällsynt art fjärilar. Hon märker inget när hon är där, utan det är hemma hon upptäcker bölden på låret. Går till doktorn och hänvisas till en flummig läkare som ger henne en uppsats om dessa sällsynta fjärilar och hur de behöver värddjur (normalt i form av apor) för att fortplanta sig. Läkaren kommer fram till att hon har tre fjärilslarver under bölden på låret.
Ja, den är skruvad. Det som jag ogillar med boken är slutet, i och för sig slutar den inte som man tänkt sig, men jag kände mig lite snuvad på konfekten. Annars gillar jag det här. Jag gillar Hermansons fantasi och jag hoppas att det blir fler böcker!
Hur som helst, läs Hermanson, men välj rätt titlar. Jag kan rekomendera "Musselstranden", "Svampkungens son" och "Värddjuret". "Hembiträdet" och "Ett oskrivet blad" föll jag inte för. "Mannen under trappan" står än så länge oläst i hyllan.
Titel: Värddjuret
Författare: Marie Hermanson
ISBN: 91-0-057257-8
Hon har rätt skruvad fantasi. Det är nog därför som hon lyckas. Det och hennes enkla med ändå fina språk. Värddjuret handlar om en ensam kvinna som åker till Borneo och blir "attackerad" av en sällsynt art fjärilar. Hon märker inget när hon är där, utan det är hemma hon upptäcker bölden på låret. Går till doktorn och hänvisas till en flummig läkare som ger henne en uppsats om dessa sällsynta fjärilar och hur de behöver värddjur (normalt i form av apor) för att fortplanta sig. Läkaren kommer fram till att hon har tre fjärilslarver under bölden på låret.
Ja, den är skruvad. Det som jag ogillar med boken är slutet, i och för sig slutar den inte som man tänkt sig, men jag kände mig lite snuvad på konfekten. Annars gillar jag det här. Jag gillar Hermansons fantasi och jag hoppas att det blir fler böcker!
Hur som helst, läs Hermanson, men välj rätt titlar. Jag kan rekomendera "Musselstranden", "Svampkungens son" och "Värddjuret". "Hembiträdet" och "Ett oskrivet blad" föll jag inte för. "Mannen under trappan" står än så länge oläst i hyllan.
Titel: Värddjuret
Författare: Marie Hermanson
ISBN: 91-0-057257-8
Happy Sally
En debutroman. Rättare sagt Sara Stridsbergs debutroman. Hon har sedan "Happy Sally" gett ut "Drömfakulteten" och i vår (vill jag minnas) kommer Stridbergs nästa.
Boken läste jag delvis på väg hem från Paris, var ganska trött och inte helt fokuserad till en början. Hade boken inte gripit tag i mig och gjort mig intresserad kanske jag inte hade fortsatt läsa. Första 100 sidorna var jag lite förvirrad, fick inte riktigt ihop karaktärerna, vem som berättade vad. Lite rörigt är det nämligen. Det handlar dels om Sally Bauer; kanalsimmerskan. Hon simmade över Engelska kanalen precis före krigsutbrottet 1939. Sen handlar det om Ellen, som mååånga år senare, ska göra samma sak. Till sist är det Ellens barn som återvänder och minns tiden då mamma skulle simma över kanalen, från Dover. Jag får inte riktigt ihop tidsaxeln, men jag orkar inte ifrågasätta för det är så himla bra. Stridsberg har verkligen fångat känslan av vatten i stora mängder. Jag har gjort en simning i öppet vatten, mellan Fårösund och Broa, det är ca 1500 m och tog mig 24 minuter typ. Sally simmade i 15 timmar och 22 minuter, och Ellen fick bita i ännu längre. Men öppet vatten är häftigt, och jag skulle gärna göra om det. Dock är det inte bara igenkänningsfaktorn som gör att jag gillar boken. Det är bra språk, det är en häftig uppbyggnad och den är bara fantastisk.
När jag läst ut Happy Sally gick jag in på närmsta pocketshop och köpte "Drömfakulteten".
Läs, men ha tålamod och ta dig tid att fundera över vem som berättar.
Titel: Happy Sally
Författare: Sara Stridsberg
ISBN: 91-0-010477-9
Boken läste jag delvis på väg hem från Paris, var ganska trött och inte helt fokuserad till en början. Hade boken inte gripit tag i mig och gjort mig intresserad kanske jag inte hade fortsatt läsa. Första 100 sidorna var jag lite förvirrad, fick inte riktigt ihop karaktärerna, vem som berättade vad. Lite rörigt är det nämligen. Det handlar dels om Sally Bauer; kanalsimmerskan. Hon simmade över Engelska kanalen precis före krigsutbrottet 1939. Sen handlar det om Ellen, som mååånga år senare, ska göra samma sak. Till sist är det Ellens barn som återvänder och minns tiden då mamma skulle simma över kanalen, från Dover. Jag får inte riktigt ihop tidsaxeln, men jag orkar inte ifrågasätta för det är så himla bra. Stridsberg har verkligen fångat känslan av vatten i stora mängder. Jag har gjort en simning i öppet vatten, mellan Fårösund och Broa, det är ca 1500 m och tog mig 24 minuter typ. Sally simmade i 15 timmar och 22 minuter, och Ellen fick bita i ännu längre. Men öppet vatten är häftigt, och jag skulle gärna göra om det. Dock är det inte bara igenkänningsfaktorn som gör att jag gillar boken. Det är bra språk, det är en häftig uppbyggnad och den är bara fantastisk.
När jag läst ut Happy Sally gick jag in på närmsta pocketshop och köpte "Drömfakulteten".
Läs, men ha tålamod och ta dig tid att fundera över vem som berättar.
Titel: Happy Sally
Författare: Sara Stridsberg
ISBN: 91-0-010477-9
Hey Dolly
Underbar titel! :)
Jag skulle gärna älska den här boken, men det går inte riktigt. Titeln är fantastisk, med tanke på vem jag är och vad jag kallas, men där tar nog det fantastiska slut. Det är Amanda Svenssons debut. Språket är helt okej, det flyter men är rätt enkelt. Storyn är det stora problemet. Det händer en hel del, men det finns inget egentligt slut. Jag kan inte sätta ord på vad jag inte gillar med boken. Hur som helst handlar den om Dolly, en Malmö-brud med många problem.
Jag dras ofta till debutanter, och väldigt ofta är det riktigt bra böcker. Genomarbetade och klockrena, är förmodligen just därför de blivit publicerade. Statistiken (min egen) säger att en debutbok är bra. I och med det höjs alltid förväntningarna när det rör sig om en omtalad debutant, kanske var mina förväntningar för höga och därför blev det platt fall den här gången. Eller så höll den inte riktigt måttet.
Men samtidigt, kommer hon med ytterligare en bok kommer jag högst troligt köpa och läsa, för något har fått mig intresserad. Det räckte inte fram till en hyllning den här gången, men tillräckligt bra är det för att jag ska hålla utkik efter nästa bok av Svensson.
Titel: Hey Dolly
Författare: Amanda Svensson
ISBN: 978-91-1-302032-7
Jag skulle gärna älska den här boken, men det går inte riktigt. Titeln är fantastisk, med tanke på vem jag är och vad jag kallas, men där tar nog det fantastiska slut. Det är Amanda Svenssons debut. Språket är helt okej, det flyter men är rätt enkelt. Storyn är det stora problemet. Det händer en hel del, men det finns inget egentligt slut. Jag kan inte sätta ord på vad jag inte gillar med boken. Hur som helst handlar den om Dolly, en Malmö-brud med många problem.
Jag dras ofta till debutanter, och väldigt ofta är det riktigt bra böcker. Genomarbetade och klockrena, är förmodligen just därför de blivit publicerade. Statistiken (min egen) säger att en debutbok är bra. I och med det höjs alltid förväntningarna när det rör sig om en omtalad debutant, kanske var mina förväntningar för höga och därför blev det platt fall den här gången. Eller så höll den inte riktigt måttet.
Men samtidigt, kommer hon med ytterligare en bok kommer jag högst troligt köpa och läsa, för något har fått mig intresserad. Det räckte inte fram till en hyllning den här gången, men tillräckligt bra är det för att jag ska hålla utkik efter nästa bok av Svensson.
Titel: Hey Dolly
Författare: Amanda Svensson
ISBN: 978-91-1-302032-7
Döden och pingvinen
Jag är med i en bokklubb. Vi har försökt ett antal gånger, men nu börjar vi få in lite rutiner och då flyter det på. Nu känns det ganska stabilt. Från början var vi bara tre. Tre kamrater som känner varandra väl, vilket innebar att när vi inte gillade en bok, eller inte tyckte så mycket om den, då övergick samtalet i en massa annat. Nu har vi utökat och det kanske gör att boksamtalen utvecklas. Hur som helst, det här inlägget ska handla om den senaste boken vi läst och som ska diskuteras idag; Döden och pingvinen av Andrej Kurkov.
Både till innehåll och språk är boken ganska enkel. Det handlar om Viktor, författardrömmar men får för försörjningens skull ta ett jobb på en tidning, ett jobb som nekrolog. Han lever med sitt husdjur; pingvinen Misja. Viktors liv går från att vara ganska enkelt och okomplicerat till ett virrvarr av konstiga händelser. Hans nekrologer är mer betydelsefulla än Viktor eller någon annan kunnat ana, de bestämmer specifika personers öde.
Jag gillar Kurkovs sätt att berätta. Det är enkelt och avskalat, precis så som Viktors vardag är. Men vad säger egentligen boken? Ja, det ska bli intressant att diskutera denna bok med bokklubben ikväll. Se vad de fått för bild och vad de tror att Kurkov vill säga. Det är ett alldeles för stort allvar i boken för att det bara ska vara ett påhitt.
Funderar på att läsa uppföljaren; Pingvin försvunnen.
Titel: Döden och pingvinen
Författare: Andrej Kurkov
ISBN: 978-91-27-08793-4
Både till innehåll och språk är boken ganska enkel. Det handlar om Viktor, författardrömmar men får för försörjningens skull ta ett jobb på en tidning, ett jobb som nekrolog. Han lever med sitt husdjur; pingvinen Misja. Viktors liv går från att vara ganska enkelt och okomplicerat till ett virrvarr av konstiga händelser. Hans nekrologer är mer betydelsefulla än Viktor eller någon annan kunnat ana, de bestämmer specifika personers öde.
Jag gillar Kurkovs sätt att berätta. Det är enkelt och avskalat, precis så som Viktors vardag är. Men vad säger egentligen boken? Ja, det ska bli intressant att diskutera denna bok med bokklubben ikväll. Se vad de fått för bild och vad de tror att Kurkov vill säga. Det är ett alldeles för stort allvar i boken för att det bara ska vara ett påhitt.
Funderar på att läsa uppföljaren; Pingvin försvunnen.
Titel: Döden och pingvinen
Författare: Andrej Kurkov
ISBN: 978-91-27-08793-4
Gunnar
Hade lite blandade förväntningar på Bob Hanssons romandebut. Å ena sidan trodde jag att den skulle kunna va fantastisk, å andra sidan var jag rädd att den skulle vara för lik hans lyrik. Mitt förhållande till hans lyrik är lite av en sorts hat-kärlek.
Boken i alla fall, är allt jag inte kunde föreställa mig. Blev överraskad, i positiv bemärkelse tror jag. Det handlar om Gunnar som fått ett nytt hjärta. Det är en stor omställning för Gunnar, inte själva bytet utan att han måste förändra livsstil på kuppen. Normaltsett är han byggjobbare, pysslar med betong, men efter hjärtbytet vill doktorn att han ska ta det lungt, byggmästaren tar sin chans och sjukpensionerar honom.
Det är en hel del humor i det, men mycket mindre än jag förväntat mig. Det är ett fascinerade fenomen det där med människor runt 60 som är så fastskruvade vid sin vardag att de inte ser att det finns andra saker att hitta på förutom jobb.
Kommer Bob ut med en ny bok kommer jag läsa den, men jag kommer inte pracka på min omgivning ett ex av "Gunnar".
Titel: Gunnar
Författare: Bob Hansson
ISBN: 978-91-85625-93-2
Boken i alla fall, är allt jag inte kunde föreställa mig. Blev överraskad, i positiv bemärkelse tror jag. Det handlar om Gunnar som fått ett nytt hjärta. Det är en stor omställning för Gunnar, inte själva bytet utan att han måste förändra livsstil på kuppen. Normaltsett är han byggjobbare, pysslar med betong, men efter hjärtbytet vill doktorn att han ska ta det lungt, byggmästaren tar sin chans och sjukpensionerar honom.
Det är en hel del humor i det, men mycket mindre än jag förväntat mig. Det är ett fascinerade fenomen det där med människor runt 60 som är så fastskruvade vid sin vardag att de inte ser att det finns andra saker att hitta på förutom jobb.
Kommer Bob ut med en ny bok kommer jag läsa den, men jag kommer inte pracka på min omgivning ett ex av "Gunnar".
Titel: Gunnar
Författare: Bob Hansson
ISBN: 978-91-85625-93-2
Nattens barn (Juliane och jag)
Jag har nyligen upptäckt Inger Edelfeldt genom att jag i våras fick en del tips från höger och vänster. Plockade åt mig "Finns det liv på mars?" och blev inte överväldigad men ändå nyfiken på mer. För någon månad sen köpte jag alla böcker min närmsta Stadsmissionen hade av Edelfeldt. Det blev fyra titlar och först ut blev ungdomsboken "Nattens barn (Juliane och jag)".
Det handlar om Juliane och Kim. Högstadiet. Juliane kommer ny i klassen, och välkomnas inte. Kim blir nyfiken på Juliane och tar kontakt, och börjar då bli lite fundersam eftersom hon inte välkomnas av Juliane. Men det slutar i alla fall med att de blir bästa vänner. Juliane och Kim intresserar sig för vampyrer och andra övernaturliga ting.
Jag är säker på att jag skulle ÄLSKA den här boken om jag läste den när jag gick på högstadiet. Jag tycker att den är bra nu också, men det hade varit en annan grej om jag läst den vid "rätt" tidpunkt i livet. Edelfeldts språk är rakt och enkelt, men långt ifrån simpelt. Jag gillar det och vill absolut läsa mer av Inger Edelfedlt.
Jag känner faktiskt igen mig en del i Juliane. Jag hade ingen faiblesse för vampyrer, men Juliane är inte besvärad över att hon är ensam. Självklart tycker hon att det är jobbigt att bli mobbad, men hon tar sin tillflykt i böckerna och klarar sig ganska bra. Jag var väl kanske inte mobbad på det sättet som Juliane blir, men jag har under större delen av skoltiden klarat mig själv. När kompisar svek var det oförlåtligt, då klarade jag mig hellre själv. Inte beroende av att ha en bästa kompis i klassen.
Titel: Nattens barn (Juliane och jag)
Författare: Inger Edelfeldt
ISBN: 91-1-957241-7
Det handlar om Juliane och Kim. Högstadiet. Juliane kommer ny i klassen, och välkomnas inte. Kim blir nyfiken på Juliane och tar kontakt, och börjar då bli lite fundersam eftersom hon inte välkomnas av Juliane. Men det slutar i alla fall med att de blir bästa vänner. Juliane och Kim intresserar sig för vampyrer och andra övernaturliga ting.
Jag är säker på att jag skulle ÄLSKA den här boken om jag läste den när jag gick på högstadiet. Jag tycker att den är bra nu också, men det hade varit en annan grej om jag läst den vid "rätt" tidpunkt i livet. Edelfeldts språk är rakt och enkelt, men långt ifrån simpelt. Jag gillar det och vill absolut läsa mer av Inger Edelfedlt.
Jag känner faktiskt igen mig en del i Juliane. Jag hade ingen faiblesse för vampyrer, men Juliane är inte besvärad över att hon är ensam. Självklart tycker hon att det är jobbigt att bli mobbad, men hon tar sin tillflykt i böckerna och klarar sig ganska bra. Jag var väl kanske inte mobbad på det sättet som Juliane blir, men jag har under större delen av skoltiden klarat mig själv. När kompisar svek var det oförlåtligt, då klarade jag mig hellre själv. Inte beroende av att ha en bästa kompis i klassen.
Titel: Nattens barn (Juliane och jag)
Författare: Inger Edelfeldt
ISBN: 91-1-957241-7
